fredag 26 februari 2010

Om en låt och lite till



Pianot i den här låten är så fin tycker jag. 


Det låter som svalt, men ändå ljummet, vårregn som strilar, porlar, droppar på sjön, på taket, i ansiktet.
Som blandas med tårarna. Strilandes ner för de mjuka kinderna.
Monstret där inuti som äter upp. Som gör svart svartare. 
Som river, som anklagar, som moler, som gnyr 
ständigt i själen.
Det flyktiga vårregnet. Snälla ta mig med. 
Låt mig strila ner längs en bergvägg. 
Låt mig droppa på vitsippan där, bredvid den porlande bäcken. 
Låt mig vilt falla ner i håret på den dansande älvan. 
Låt mig driva över sjön, fram och tillbaka, skapa ringar på ringar på ringar.
Låt mig strila, droppa, falla, porla. tills själen har fått sitt. 
och jag kan vila i ro.

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...