onsdag 31 mars 2010

En promenad

Jag tänker alltid så fasligt mycket när jag går promenader. Skulle behöva en anteckningsbok eller en diktafon ( heter det så?) för jag glömmer alltid de smarta saker som jag tänker!
Men idag kom jag ihåg, efter att ha rabblat saken högt för mig själv hela vägen hem.
Jag tänkte så här: 


att så bra som jag är på att döma och bedöma mig själv när jag misslyckas med saker, så himla bra vill jag bli på att vara nöjd med och berömma mig själv också!


Då kanske jag äntligen kan få lite balans på saker och ting.

Regnig dag

Då vill man gärna pyssla lite grand.



Jag pysslade och knåpade och grejade ihop två nya handtag till mina ljuslyktor som hänger på balkongen!





tisdag 30 mars 2010

Intressant läsning!!

Här kommer en länk till läsning om saker som ligger mig varmt om hjärtat. Som jag tycker är himla intressant att läsa om.


Om livsmedelsverket.





Såväder

Idag har det vart underbart väder ute!
Lite disigt, men solen trängde igenom då och då. Plus 11 grader ungefär. Ljummet och skönt!
Så jag passade på att plantera om alla mina pelargoner. 

Jag planterade klätterväxtskott som jag har fått av en kompis. Kul att byta växter!

Jag påbörjade röjningen på balkongen. Just nu ser det ut så här:
(Efterbild kommer när det är klart.)



Sen så har jag sått lite frön på de såbricketter som fanns kvar sen förra året.
Ni får se vad det blir när de kikar upp!
Just nu ser de mest ut som arracsbollar eller nåt sådant.




Tänt var det här!

Så här såg det ut i lördags när vi släckte inför Earth Hour.
Ja, bilden är som den är, det är svårt att ta på tända ljus med min lilla kamera. Menmen.



Fullmåne

Igårkväll när jag skulle sova så var min kropp fylld med djur.
Myror i fötterna och händerna.
Flaxande fåglar i bröstet, så att jag knappt kunde andas.
En irrande kanin i huvudet.
Den irrande kaninen, lite spretig, lite galen, huserade inne i mitt tankecentrum.
Han irrade i den behagligt mörka korridoren. In och ut ur olika hålor. Nosande på den ena tanken efter den andra. Plockade upp en tanke, men vände sig om så fort en annan tanke knackade på axeln och släppte den första. 
Där inne i mitt huvud.
Studsade han runt. Och höll igång mina tankar. 
Då önskade jag att vi hade ett hus. Med en glasveranda.
Så att jag kunde gått dit och satt mig i en stor, rymlig, skön fåtölj. Med anteckningsblock och en kopp varmt te.
Med månskenet strilandes in genom fönsterna. Uppkrupen ovanpå ett stort varmt fårskinn, med en hemmavirkad filt om mig.
Där hade jag kunnat sitta hela natten. Och skrivit ner allt jag tänkte på. 
Tillsist hade jag somnat. Där i den stora fåtöljen.
Men nu låg jag och försökte att natta den lilla kaninen i huvudet.
Andades, in och ut. Lugnt och fint. Försökte att intala mig hur trött jag var. 
Men det tog en bra stund innan jag lyckades.
Sen kom jag på att det är fullmåne ikväll. Då kan jag ibland sova sämre. Eller rättare sagt, jag är inte trött.
Kroppen vill ut och yla i månskenet..:)



Filmtips



Igårkväll stod teven på efter saltön. Och då började det en film. Som heter " Tillsammans är man mindre ensam"
En helt fantastisk film! Den var så där härligt sorgligt gladfin. Asch, svårt att förklara. 
Den fina känslan av att livet är rätt fint ändå, satt kvar länge efteråt.
Jag kan verkligen rekommendera den!








måndag 29 mars 2010

Skutta lite grand



Jag tror att vi alla skulle må lite bättre av att några hoppsasteg och skutt lite då och då, vart som helst, på stan, på gatan, på landet, i affären, i hissen, på båten, ja, vart du vill när du känner att hjärtat skuttar lite extra glatt, förstärk det genom att skutta lite själv. 
Eller när hjärtat behöver ett skutt som hjälp på traven. 
så skutta lite grand.
skutt skutt.

En tröttmåndag idag

Helgen var himla fin, igår hade vi en heldag med några polare. Eller ja. Heleftermiddag och kväll.
Älskar när det blir så där spontant, vi gick hem till dem med lite fika, sen så stannade vi där hela eftermiddagen. vi gick på promenad, käkade kvällsmat ihop. Så vi var nog inte hemma förrän vid halv nio.
Så det var mysigt.
Men idag är jag trött.
Så där trött så att jag knappt orkar lyfta armen framför mig. Så trött så att jag ser svarta fläckar framför ögonen. Så det är bara till att ta det lugnt. Vilar i soffan med musik och bok. Sover lite när jag känner att det behövs.
Och jag tänkte innan jag kom hem att jag skulle ta kort på vad jag hade på mig idag. 
Men det glömde jag bort, innan jag tog på mig mysbyxor och mjukiskofta och raggsockor. 
för jag fryser idag. och nu orkar jag inte ta på mig kläderna bara för att ta kort.
Det får vi ta någon annan gång.
I alla fall. Idag har jag dagdrömt om fina saker som händer om våren, blommor, lusthus och fina snirkliga bänkar att ha i min framtida drömträdgård.


Bild lånad härifrån

Bild lånad härifrån

Lusthus i massor vill jag också ha!
Bild lånad härifrån


Bild lånad härifrån


Bild lånad härifrån


Fint. Nu måste mina frusna fingrar in i ett par vantar. Kanske en kopp hett kaffe gör susen också.

lördag 27 mars 2010

Earth hour

Ikväll släcker vi ljuset i en timme. Från klockan 20.30 till 21.30. 
Här har vi förberett med massvis med ljus, jag har verkligen länsat skåpen på massa udda ljus och ställt fram alla möjliga olika ljusstakar, som jag inte ens brukar ha framme. Det blev faktiskt ganska så snyggt!
Jag tror att vi skall ta och spela lite kort om vi ser korten sen, när vi verkligen har släckt och stängt av teven.
Förra året så var jag hemma hos en kompis när det var earth hour. Jag stod vid kylskåpet med dörren öppen, någon annan säger, men hur släcker man den lampan ( och menade en utelampa som lös) 
Men värdinnan trodde vi menade kylskåpslampan. Hon sa att hon inte visste riktigt..
Vi skrattade så vi storknade, hahaha, vad kul det var!! 
Kylskåpslampan släcks ju när man stänger dörren...


Sen måste vi komma ihåg att ställa fram klockan inatt!! 
Sommartid: ställer vi fram utemöblerna.
Vintertid: ställer vi tillbaka utemöblerna.
Sommartid börjar nu.







Lördagsregn innan frukost

Jag har funderat på en sak ett tag. Inte tillräckligt länge egentligen för att kunna utveckla, men jag skriver ner tankarna ändå.
För jag skulle önska att umgängeskretsen generellt skulle vara lite mer blandad. Med blandade åldrar mest tänker jag då. Att man inte bara umgås med jämnåriga. För det finns så mycket kunskap hos de som har levt några år längre än en själv, som man missar om man inte känner någon.
Redan i unga år hade jag behövt någon som stöd, någon vuxen, som jag inte är släkt med, utan någon helt utomstående, som kunde finnas där och förklarat lite mer kanske.
För i tonåren var jag bra ensam, med mycket ångest och oförståelse med vad som egentligen händer med kroppen.


Men även nu, så hade det suttit fint med en eller några som är lite äldre som är min vän. Som man kan dela livserfarenheter.
Inga bittra människor tack, utan människor som är rika på livet, som är glada i livet, som ändå kanske har haft många motgångar, men tagit sig igenom dem och kan tipsa hur de orkade, hur de stod ut, hur de klarar av att vara vuxna.
För ibland orkar jag bara inte vara vuxen, med allt vad det innebär i dagens samhälle.
Att man skall göra så många val, att man skall veta vad man vill bli osv. 
Hade jag haft någon vän att stödja mig mot, att glädjas med, att sörja med med mera, så hade livet kanske känts lite lättare ibland, lite roligare, lite mer hoppfullt.


Jag tänker på hur det var förr.
När flera generationer faktiskt levde tillsammans, bodde tillsammans. Där fick man hjälp med sådant man behövde utav mamma, mormor och kanske till och med gammelmormor, farmor osv. Jag tänker även på att männen kanske kunde må bra av det, men det känns överlag som att de kanske är bättre ibland på att blanda åldrar? Jag vet inte. Mest ser jag till mig själv, hur jag skulle vilja ha det, vad jag tror skulle vara bra för mig.


Jamen, att jag faktiskt får ett kvitto på att det finns människor, som har det minst lika svårt som jag, men som ändå klarar av det på något sätt och tar sig igenom och är starka och som jag kan prata med. Som inte är en professionell "pratare", utan en faktiskt vän.


Jag läser en blogg, vars innehavare är en kvinna utav sällan skådat kaliber, enligt mitt tycke. Den är helt underbar, kika in hos Lotta!


Så, det var lite lördagsförmiddagstankar så här i regnet.



fredag 26 mars 2010

Saker att spara i hjärtat

Tänk, vad fantastiskt det är. här i världen. att det finns så mycket fint trots allt. 
och vad härligt det är när man får bli påmind om att det faktiskt finns fina saker, fina människor och fina hjärtan. 
saker som fina kommentarer, kloka mail, sådana saker sparar jag i mitt hjärta och tar med mig ut i världen. även om jag inte alltid kommer ihåg dem för stunden. så finns de ändå där i hjärtat, redo att ta över och hjälpa till när tiden är inne.
tack.
och godnatt.
för nu skall jag sova. och vara glad över att det blev en mycket, mycket fin dag.

Fredagslyx

Jag kan tycka att det är rätt så skönt att få vara hemma ensam någon kväll ibland.
Just idag är mannen i huset på whiskeyprovning.
Så då lyxar jag till det med färska räkor i lite hemmagjord cremé fraicheröra, bladspenat och tomater.





Och lite film. Jag tänker kolla på New Moon, det är tyvärr en dålig inspelning av filmen, men det får gå ändå. Jag vill se den igen. 
Sen så tänker jag kolla på Så skall det låta, Timo Räisinen är med! Honom gillar jag.
Tjingtjong och ha en fin fredagskväll!!



Vitsippor och hus



Utanför fönsterna kvittrar fåglarna.
Blundar och befinner mig nästan ute på landet, precis så låter det. om man kopplar bort lite trafikljud och lägenhetsljud. så blir det som vår på landet.
och idag kände jag vitsippelukt i näsan, fast att jag inte såg några. 

jag längtar sååååå efter ett eget hus på landet. det är så fantastiskt vacker på landet när det blir vår. den ljuva doften av vitsippor, daggvått gräs och fågelkvitter.

En slump

Ha, jag skulle söka på cloche, en slags glaskupa, men snubblade över en massa andra bilder då också. Bland annat bilden på en underbar hatt! Jag älskar 20-talsmodet!

Bild lånad härifrån

Och dessa tjusiga skorna!
Lånade från samma som föregående.

Jag skulle gärna se House of Elliot. Jag får köpa de dvd:erna någon gång när jag har vunnit på lotto.




Om fredagstacksamhet



Hurra, för idag är det fredag, och de senaste dagarna har vart lättare än för några dagar sedan. Solen och värmen är som balsam för själen. Och fågelkvitter. Och vårjackor. Och vårskor. Och vårhandskar.
Idag är jag tacksam för att jag har körkort och en lånad bil att köra runt i.
Jag är tacksam för att min mage är bättre.
Jag är tacksam för att jag har två fantastiska lärare på skolan.
Jag är tacksam för att jag har min älskling att dela roligheter och sorgligheter med.
Jag är tacksam för att jag har fått pengar och har råd att köpa räkor till fredagsmyset.


Vad är Du tacksam för idag?



Grusade tankar

Jag har funderat på en sak de senaste dagarna. Det är ju så mycket grus överallt, uppe på gräsmattor och rabatter och dylikt, efter all grusning som har gjorts nu under snöigaste vintern i mannaminne.
Och nu håller alla gatsoparna på att blåsa ihop gruset till högar så att sopmaskinerna lättare skall kunna ta upp gruset.
Det jag har funderat på är ju vart gruset tar vägen? Vad gör de med det? Det måste ju återanvändas väl? Annars är det ju världens slöseri.

torsdag 25 mars 2010

Thursday joys



Vilket fantastiskt och underbart väder det har varit här idag!!
13 plusgrader, solsken och fåglarna kvittrade så de nästan sprack.
Gruset är bortsopat från gatorna, endast små snöhögar skvallrar om hur vintern har sett ut.
Snödropparna i trädgården tittar upp och jag har haft vårskorna på mig för första gången i år.
Hurra hurra, och det är ljust fram till efter halv sju.
Helt fantastiskt.
Jag har även gjort klart tre tavlor i skolan, snacka om tillfredsställande känsla! Underbart!


Sen har jag varit på afrikadansen idag, hur kul som helst, och så skönt att få röra på kroppen.
Efter en välbehövlig dusch, så var kvällsmaten serverad. 
My own housechef hade gjort nötbiffar, spenatsallad med fetaost och (falsk) guacamole. Med falsk menas att den bara är gjord på avokado, flingsalt och cremé fraiche.
Mmm, så gott det var!

tisdag 23 mars 2010

Det var en gång en gammal gammal klänning

Jag har haft den här klänningen i min garderob ända sedan jag flyttade hemifrån tror jag. Har alltid tyckt att den är så fantastisk fin!
Men så har jag aldrig riktigt vågat bära den, lite också för att jag har vart större än vad jag är nu, så att den inte har passat. Men nu passar den, och jag vill våga ha den. 
Så nu har jag kommit på det perfekta tillfället för den att bli premiärburen på av mig. ( För den är min mammas, så hon har ju burit den före mig.)
Jag skall på bröllop på midsommarafton i sommar, och jag tycker att den passar förträffligt bra till det tillfället! 
Med sina blommor och den är så fint skuren. Den är svart i botten i och för sig, men jag tror inte att det gör något. De som gifter sig är inte så himla hårda på det där tror jag.
Så så får det bli!





Jag är urkass på att ta bilder på mig själv med min lilla kamera som inte är särskilt bra. Men jag övar mig på att känna mig bekväm på foto och övar mig på att ta bättre bilder, så håll ut!





Have yourself a very little cupcake:



Vinbärsmusik i solen



Musik i högtalarna. Solsken på otvättade fönster. 
Utslagen blomknopp på pelargonen. Och vinbärsmuffinsbakning på gång. 
Det är fint det.



Tisdagstankar

Att leva i nuet. Är fruktansvärt svårt har jag kommit fram till. Jag försöker, men glömmer mig allt som oftast. Mitt mönster är allt för invant för att jag skall klara det här på några månader bara. Jag behöver nog mycket mer tid. Det är ju en bra början i alla fall. 
Att öva på att vara i nuet. 
Att öva sig på att känna dofter. 
Känna kyla/värme. 
Känna olika material mot handen. 
Bli medveten om vad jag gör med mina händer, mina ben, mina armar. Inte för medveten om själva kroppen, där är jag redan FÖR medveten liksom. 
Nej, nu handlar det om att släppa alla tankar, och bara KÄNNA. Bara se. Utan att tänka.
För jag är fantastiskt bra på att planera. planera, planera, planera, in i minsta detalj. Och det stressar mig så mycket att jag blir sjuk nästan. För att jag inte kan släppa kontrollen och bara göra. Jag oroar mig konstant mer eller mindre. 
Men när jag befinner mig i nuet, utan att tänka på vad som skall hända, oroa mig för framtiden osv.
Då mår jag bra. Då mår själen bra. Då minns jag vad jag har gjort när jag ser tillbaks på det.
Som när jag var på Irland. Jag minns nästan varenda detalj därifrån. Naturen som var så fantastiskt vacker. Husen som var så annorlunda. Luften som var så klar och härlig. Ljuset som var annorlunda än här hemma. Människorna som var mycket mer öppnare än här hemma. Jag minns ljuden, dofterna, vyerna precis som om jag vore där nu. 
Allt detta just för att jag levde i nuet. Det fanns inte plats för att hamna i någon slags vardagsslentrian. Jag förundrades över allt. Allt som kom i min väg. 
Och det vill jag bli bättre på att göra oftare här hemma också. 
Att förundras över det vardagliga, att leva i nuet, att uppskatta och uppmärksamma det jag faktiskt har. Och släppa alla måsten, borden och skullen.
Det är skitsvårt.
Men jag kämpar på. Även om jag glömmer att jag kämpar bra ibland. 
Så nu ger jag mig själv en klapp på kinden och säger att jag är bra. 
Och till er andra också. Vi är bra. Som vi är. 
Bara så. 
Bra så.







måndag 22 mars 2010

The flying ship, part one


Panikulus attackus

Hon flög utan förvarning rakt in i panikulus attackusmolnen. De låg som mörka täta bomullstussar runt det flygande skeppet.
Hon såg knappt handen framför sig. Förblindad av orosdimman som trängde in i varenda vrå av skeppet. 
Det var inte lätt att navigera, men hon såg en strimma ljus och satte dikt babord, nästan så att skeppet fick slagsida.
Vinden ven kring öronen och hon kisade, som om det skulle hjälpa henne att se. Visst var det ljus där fram som hon såg? 
Skeppet seglade på, hon hade medvind i alla fall.
Medvind rakt in i ovädret. Ljuset hon sett var ångestblixtarna som sköts likt pilar kring skeppet. Shit!
Hon försökte tappert parera skeppet mellan blixtattackerna och lyckades nästan ta sig igenom ångestovädret.
Men det största blixten av dem alla slog ner i skeppets ena mast och bröt den mitt itu.
Hur skulle hon klara det här?


Skeppet började snurra, det dalade nedåt. Som tur var hade den andra masten hållit för attackerna, så skeppet seglade faktiskt framåt samtidigt som det föll fortare och fortare neråt marken. 
Hon sprang som en yr höna fram och tillbaka på skeppet för att hitta en nödlösning för den brutna masten. 
Allt för att dämpa fallet.
Hon försökte tala sig själv till sans, men blixtarna hade spräckt ena trumhinnan. Det enda som hördes tydligt nog var det vinande öronbedövande ljudet av ett fallande skepp. 
Panikulus attackusmolnen låg nu bakom henne, högre upp, nästan utom synhåll snart.
Marken närmade sig oroväckande snabbt, men till hennes lycka såg hon att hon var över havet. Då blev det ingen kraschlandning i alla fall. Även om skeppet kanske inte var det vattentätaste av dem alla. 
Nu hade hon lyckats få till ett nödsegel som bara behövdes fällas ut för att hon skulle få upp skeppet på rätt flyggrad igen.
Bara hon hann att fälla ut det innan skeppet nuddade hav.
Swuusch!
Det kittlade i magen när skeppet lyftes upp av den hastiga förändringen av luftdraget.
Hon hade lyckats! Seglet höll!
Nu skulle hon bara reparera skadan så att masten  höll, kanske till och med bättre än i det förra överraskande ovädret. 
Och, tänkte hon, ett par specialgjorda glasögon för att kunna navigera igenom orosdimman måste jag införskaffa mig.
Hon tog sikte på solen och rattade babord.







The scientist
















lördag 20 mars 2010

Life

Det är fint med livet. 
För mitt i allt elände, så börjar det blomma på en utav mina sömniga pelargoner.




Den har verkligen gömt sig, själva pelargonen står bakom en gardin och blomman syns knappt under bladen. Men jag såg den i ögonvrån och hjärtat tog ett skutt av glädje.


fredag 19 mars 2010

om regn och tunga svarta fåglar



När himlen är grå. och svarta fåglar flaxar i mitt bröst. När regnet öser ner. och stora, tunga tårar på min kind.
trillar. ner på tröjan.
då stänger jag in mig i min lägenhet. ligger i sängen. och i soffan. och mest ingenting. 
låter det gå över. är nog tillbaks om några dagar.
men tills dess. stay tuned ´cause I´ll be back. 
och ha en fin helg!!

torsdag 18 mars 2010

Läkarbesök

Idag skall jag till en läkare igen, var hos en annan igår. 
Jag är nervös.


För jag har så fruktansvärt många dåliga erfarenheter av läkare som inte lyssnar, som inte tar mig på allvar, som inte ser mig som en vuxen människa m.m.
Igår gick det inte bra, hon var inte otrevlig alls. Det var bara det att vi klickade inte alls, och jag var osäker på av hur mycket hon förstod av vad jag sa, och jag hade svårt att förstå allt som hon sade. Jag frågade så klart de gånger jag inte förstod, men dialogen blev så otroligt fattig, så det kändes inte som ett bra möte alls.
Idag skall jag på det igen då. Till en läkare som jag aldrig har träffat förr. Så vi får se hur det går med det.


Enda bra saken som jag kunde konstatera, med detta att jag har lyckats hitta så få bra läkare ( när jag hittat dem, så slutar de.) är att jag lär mig verkligen att stå på mig mer från gång till gång, fråga mer och hävda mig själv och vad det är jag vill ha hjälp med.


Så idag hoppas jag på en sympatisk, lyssnande, tänkande, ostressad läkare som kan se mig som individ och hjälpa mig. 
Tack.

I solen spricker trollen.



Det är inte jag, där i spegeln. Som tittar på mig med äcklade ögon. 
Som tittar på mig som om jag vore mindre värd. Bara för att jag inte har den kropp som jag hade när jag var 18.
Det är inte jag, där i spegeln. Som tittar på mig med en granskande, klämmande, kännande blick. 
Det är inte jag, där i spegeln. Som sliter av mig kläderna i frustration över att kläderna sitter fel. som kastar kjolen längst in i garderoben. Bara för att blicken fastnade på ovältränade armar.
Det är inte jag. Det är en sjukdom. Som får mig att säga och göra sådana saker. 
Så det så.
Och nu räcker det!
Så det så.

onsdag 17 mars 2010

tankar om spretig stil.



jag sitter och funderar på en sak.
min stil.
den jag har här hemma. men också allmän musiksmak, frisyrval med mera.
den är så spretig på något sätt? tänker jag först.
men sen så tänker jag. nä. för vem då? nu är de där hemska granskningsglasögonen på. igen.
som jag försöker att ta av mig hela tiden. men på något mystiskt sätt lyckas de alltid åka på igen.
utan att jag märker det om jag inte aktar mig.
men stilen är kanske lite spretig, men då är den det på ett sätt som hör till liksom.
jag tycker om så mycket olika saker, så mycket är fint, så mycket som ger mig lugn och som jag trivs med.
blommiga saker. saker nära naturen. gamla saker. romantiska saker. coola saker. träsaker. stålsaker. mjuka saker. kantiga saker.skira färger. murriga färger. franska tavlor. ärvda lampskärmar från farfar.
loppisfyndade saker. nya saker. magiska saker. älvor. marilyn monroe. femtiotalssaker. stugapålandetsaker.
ganska hård musik, enligt mig. gammal musik såsom Elvis. the ronettes. Eddie Cantor. pianospelande Yann tiersen. massa blandade smaker alltså. 
sådant som förser min själ med det jag behöver. som får mig att må bra och trivas i mitt hem. ett belamrat litet hem, en etta med alldeles för många stilar i ett och samma rum. men jag gillar det. och vi kommer att bo här ett tag till. så det är bara att gilla läget. jag gillar grejor, från olika tidsepoker. så då blir det kanske lite spretigt här hemma. men vi kanske är lite spretiga. jag mår bra av att vara spretig. 
visst, i vissa fall kan det vara fint med stilrent, kalt och svart och vitt. ibland. ibland behöver ögat vila. men jag skulle för allt i världen inte vilja bo så själv. då skulle jag nog känna mig obekväm och ohemma och otrygg och ögat skulle bli trött av att få vila för mycket från vackra saker.
ja, det var det jag satt och funderade på just nu.



Den hemlighetsfulla trädgården



Idag en dag som denna, så drömmer jag mig tillbaka till det soliga, varma, otroligt fina landskapet på Irland.
C. lyssnar på the Dubliners och jag längtar efter picknicks i det gröna.


Jag drömmer om att få ha ett förfallet stenhus vid infarten till vårat hus.


Jag drömmer om en magisk trädgård med många dolda portar i


med gamla stenhus som liknar gamla slottsdelar


och med många hemliga gångar in till otroliga trädgårdsodlingar



Jag drömmer om svindlande backar strax utanför husknuten



där man kan pausa och titta på de sakta lunkande fåren, som betar i sin takt, ovetandes om världen där utanför.
Där utsikten är alldeles svindlande vacker



Det drömmer jag om en dag som denna.
Samtidigt som jag dricker lite kaffe och äter rykande varm äppelsmulpaj med hemmagjord vaniljvisp tillsammans med kärleken i mitt liv.



Ps. Klicka på bilderna så får ni se dem i lite större format. Ds


Onsdag idag



Idag låter jag huvudet vila, jag orkar inte tänka, jag orkar inte göra mycket alls idag. 
Har vart iväg på ett möte, som tog mycket på krafterna och som gjorde mig ledsen och orolig, mer än vad jag var innan. Och så skall det inte vara. 
Men som sagt, det släpper jag just nu, och tar itu med det imorgon kanske när jag orkar. 


Så idag skall jag bara läsa och mysa med min darling som också är ledig idag.
Baka lite äppelsmulpaj, jag blev ju så sugen efter att ha läst Claras inlägg för någon dag sedan!
tjingtjong!



tisdag 16 mars 2010

Morgonlycka



Det är fint att solen kan göra så mycket för själen.
Att vakna på  morgonen och tro att det nästan är sommar.
Fåglarna sjunger om vår och solen smeker hustaken till liv.
Ögonen, de ser allt klarare liksom.
Och hjärtat, det känner sig lite lättare liksom.
Inte så tungt, det går att tänka nästan klart också.
Som om en glädjekänsla sveper över mig. Det ÄR en glädjekänsla.
Och jag vet inte vart jag skall göra av den. Lite ovant så där liksom. och skrämmande.
men om jag skriver den här. och sprider den här.
så andra vaknar och känner hoppet om våren.
så blir det nog bra.
hade jag möjligheten skulle jag åka till närmsta bokskog.
och skrika ronjas vårskrik. tills lungorna inte orkade mer.



måndag 15 mars 2010

Darkness and starlights









"Utan mörkret skulle vi aldrig få se stjärnorna."











Guldskål

Den här söta lilla skålen köpte jag på loppis i förra veckan.
Kunde bara inte låta bli den!






Detaljerna är fina



Konsten att kurera mensvärk

Man tager: 


Två styck värktabletter


En styck värmande dyna mot magen.


En styck bra bok, gör ingenting om Du redan har läst. Är den bra och fångar hela Din uppmärksamhet kan Du läsa den om och om igen ( läs; Om jag kunde drömma av Stephanie Meyer)


En styck smarrig chokladkaka i litet format ( finns annars risk för magvärk, fast i den övre trakten, som inte är att eftertrakta)


En styck bra musikgrupp som smälter in fantastiskt bra i boken, så att det blir som en egen film (läs; Muse) 


En styck strålande sol, en skön fåtölj och en balkongdörr på vidöppen gavel. 
Placera sedan bakdelen på fåtöljen och luta Dig tillbaka och njut av den värmande solen. Det är tillåten att slumra till.



söndag 14 mars 2010

Omega-3



Kolla in det här intressanta inlägget!!! Det handlar om omega-3 kapslar och varför vi inte skall äta det.

Starlight





Det säger till dig, du behöver mig. 
det säger till dig, du klarar dig inte utan mig.
det säger till dig, du mår bättre av mig.
det säger till dig, jag är din enda sanna vän.
det säger till dig, du kan lita på mig.
det säger till dig, vad du skall se, höra och känna.
det gör dig till en zombie.
det förblindar dig.
det får dig att regregera.
det får dig att tro att du söker efter ett stjärnljus som inte existerar egentligen. 
det äter sakta upp dig inifrån. obemärkt från ditt håll.
men de omkring dig märker det.
märker sakta förändringen. förstår först inte vad som är fel. men sen när de märker det. skräcken. sorgen. ilskan. ber dig. 
men du förstår inte. vill inte förstå. för det har förhäxat dig. fångat dig.

lördag 13 mars 2010

Tänkvärt!



Detta fick jag i ett mail. Kände mig tvungen att dela med mig av detta!



Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.
En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2000 personer. 






Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.

Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.

Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.

Efter 10 min:
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar)

Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.

Efter 1 h:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.


Sanningen:

Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.

Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.
Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina koncerter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?


En slutsats i mängden:
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument…

HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?
 





BD





" why is it so we die just as copies, if it´s so we´re born originals"
Lyssna på den här




Drawing myself

Satt och lekte lite med mina bilder nu innan jag skall ta och bege mig ut på en promenix.
Så här kuligt blev det då!

Bild utan påverkan


Bild som oljemålning


Helgalet liksom

I alla fall, detta är klänningen som jag fick sytt om tack vare tips ifrån kloka Moa
Det enda som behövdes göras var att sy in den i axelbanden, det var hur enkelt som helst!




Det syns nästan inte alls att jag har gjort något med den. Tycker jag är bra.


Filmjournalen 1921

Här kommer lite försenade bilder på mitt näst senaste inköp på loppis. 
Jag var bara tvungen att köpa alla tio. Kunde inte låta någon ligga ensam kvar. Stackarn.










Nu önskar jag ju bara att jag hade ett hus, med ett bibliotek, där jag kunde lägga dessa. För först så tänkte jag klippa i dem, rama in någon bild kanske. Men jag måste nog få njuta av dem som tidningar först tror jag. Då hade det varit trevligt med lite plats, så att jag kunde lägga upp dem snyggt någonstans.





Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...