söndag 27 februari 2011

Music is my drug

Jag älskar filmen Moulin Rouge. Och ännu mer älskar jag låten till eftertexten,
känslan efter filmen och den dramatiska musiken, det gör ont i hjärtat, jag blir hög och lycklig och nere och ledsen på samma gång. Snacka om drog.
Jag skulle inte kunna leva utan musik.


Lyssna på den här



lördag 26 februari 2011

Rutschkana mot våren!

Nu skall ni få höra nånting som jag vill tala om
det var en lördag då och det var våren som kom


Ja! Det doftar idag, den är på väg och vi åker rutschkana rakt in i våren! 
Jag tog första cykelturen på fyra månader, solen tittar fram bakom molnen och det är plusgrader.
Vi flyttar kartonger åt lillebrorsan, som flyttar ihop med kärleken.
Min lilla lilla lillebror blir sambo. Coolt.
Inga termobyxor behövde åka på, endast tunna tröjan under vinterjackan, som helt plötsligt blev pösig och stor, utan tjocktröja under.
Så fantastiskt.
Det behöver firas. 
Funderar nästan på att göra som fina Alexandra och göra kväll med bubbel och mello. ( även fast jag inte är så förtjust i melodifestivalen längre, alldeles tråkig och långdragen utan några bra bidrag. Det blir Downtown Abbey senare!)


Vad gör ni?





fredag 25 februari 2011

En tango

En liten vilsen tax. Öron som fladdrar i vinden. 
Blad som virvlar och grus som yr.
Kalt och grått, en övergiven känsla
men vinden fyller
tomrummet.
Taxen nosar på trädet.
Trädet vajar i stormen.
Stormen tvingar Fågeln att söka skydd. I trädet.
Taxen skäller på fågeln.
och överallt är vinden.
I håret, i pälsen, i fjädrarna, i gräset.
En tango med  vinden
taxen är med, och fågeln och trädet
En tango hela natten
barfota 
med vinden.



torsdag 24 februari 2011

Dörren öppnades

och där låg en uppäten macka på tallriken.



Citat

Snubblade över ett citat på facebook, vet inte den riktiga källan dock.


 "Det är omöjligt, sa tvivlet... 

 Det är farligt, sa rädslan... 

 Det är onödigt, sa förnuftet... 

 Prova ändå, viskade hjärtat".






Jag tar med mig det idag, och tänker så här:
hjärtat viskar: det gör inget om du misslyckas, inte kan, eller vad som helst, jag lovar, jag slår för dig ändå. puss.



onsdag 23 februari 2011

today

Idag är jag tacksam över att kunna njuta av det lilla och enkla, men ack så stora och viktiga:


- solsken genom disiga moln mot mina kinder
- mina ben som bär mig på den snirkliga grusvägen uppför mitt berg.
- kaffe och hemmagjorda semlor med handvispad grädde, puh.
- mina två öron som hör fågelkvitter och knastrande grus.
- en fin och underbar man som finns här för mig.
- isande krispig luft ner i mina lungor ( passar på att njuta av det sista av kylan, snart flyr den nog sin kos!)




Vad är Du tacksam över att kunna njuta av idag?

tisdag 22 februari 2011

cry baby cry







Den sovande staden 
slumrar
blundar
De fallande bladen
dalar
virvlar
Jag blundar, dalar
ner.
sätter mig på ett blad
flyter iväg
på en flod
av tårar.
hjärtat 
inkapslat i bomull och mjuk sammet.
Cry Baby cry
so I
can sail
away from here


måndag 21 februari 2011

Vårlängtan

Jag längtar efter våren, knoppar, värmande solsken, kaffe på balkongen utan att frysa ihjäl, fågelkvitter, gröna blad, omplantering av pelargoner, gardinbyte, ombyte av kläder, slippa vinterkängor och termosar.
Hittade en blogg som har en fantastiskt vacker trädgård, där sitter jag nu och drömmer mig bort.



Ett ynkligt litet knytt



Idag är jag inte mycket för världen. Jag har ont på olika ställen av olika anledningar.
Jag gör vad jag kan för att hjälpa kroppen, ingefärste, film, varmvattenflaska på magen, mycket att dricka, yoga och alvedon.
Men att inte bli bekräftad i känslan är nästan det värsta som finns och jag funderar mycket på hur det var när jag var liten, det jag kommer ihåg. 


Alltid, alltid fick jag höra, var inte så känslig, var inte en sån mes, upp igen, det är väl inget farligt det där, jag fick till och med "lektioner" i att lära mig att inte vara så känslig och säga aj för allt...
Så fort jag har ont någonstans så blir jag som ett litet barn, jag blir känslig för allt och tänker bara på att det gör ont. 
Jag har ett sånt där brännskrapsår på armbågen. och det gör enormt ont. Ingen bekräftar min känsla, att jag har ont, jag själv kan inte bekräfta mig, för jag vet inte hur jag skall göra, allt blir en enda ond spiral och jag blir ledsen.
Jag har mensvärk och under mensen blir jag som förbytt. Jag vill bara gå in i en grotta, inte komma ut på en vecka, inte äta på en vecka, inte prata på en vecka, inte tänka på en vecka, inte röra mig på en vecka.
Även när man är nere "skall" man rycka upp sig och ta sig ur det, det kanske jag skulle fixa en vanlig dag, men med menshormoner fungerar ingenting som jag vill.
Jag är bitter, jag är ledsen, jag är arg, jag är ingenting och jag är helt tom. på samma gång.


Vitterväder kallas visst det, när allt sker på samma gång. Regn, hagel, snö, solsken, regnbåge, storm, åska.
I´m in the middle of an vitterväder.
Så stay tuned, när stormen är över så kommer jag tillbaks.








söndag 20 februari 2011

En blandad kompott av sånt jag gör på skolan.





Nytt fast gammalt

Jag har köpt en nygammal klänning från Garderobsbutiken!
Den är hemmasydd verkar det som och passar mig inte riktigt i axlarna, de putar rakt upp och ärmarna är lite lite tajta. 
Så jag klurar på om jag skall kapa av ärmarna, så att det bli en axelbandsklänning istället.
Vad tror ni?






lördag 19 februari 2011

Saturdaynightfever



Ikväll är vi på melodifestivalen-bet och jag har laddat energinivån med den här! Love it!

fredag 18 februari 2011

because the night belongs to howlers

Som om någon tänt en 100-watts lampa.
Sträckt sig, dragit i snöret och klick. 
Så var hela himlen upplyst
Mörkgrönt under silvervitt
och isen glittrar förföriskt.
jag vet. att inatt sover jag inte.
En natt som den här måste kompas.
av mitt 
ylande







Till ända

Snart så är mitt sportlov till ända. Fredag, lördag, söndag kvar.
Det har varit ett ljuvligt sådant. 
Med morgonyoga, goda frukostar i min ensamhet, härliga pre-vårpromenader, bad i badkaret,  böcker att gotta ner sig i, tända ljus mest hela dagen, pyssel, filmer, fika m.m
Allt i min takt och ganska så närvarande.
Imorse när jag vaknade kändes det så lent på något sätt.
Hela själen var len och mjuk och vänligt inställd till att vakna ( så har det inte varit de andra morgornarna)


Fredagspüss till er kära läsare!








Jag kommer ut i solen, blir flygande, flytande, fjäderlätt.
Benen bär mig mot mitt älskade berg och runt kröken nere i backen, blir det ett kärleksfullt möte mellan mina ögon och den vita fyren.
Den vita fyren mot den mörkblå horisonten. där ute på udden. Lugnet lägger sig över mitt hjärta när vi möts, utsikten mot fyren och jag.


På vägen mot berget möter jag en joggare, två joggare, och ytterligare två springer sedan om mig på hemvägen.
Ett äldre par är ute på sin lilla täppa, hon sågar ner häcken och han krattar ihop kvistarna. När jag går hemåt är de borta. Krattan står lutad mot häcken, i väntan på att återuppta arbetet. De är säkert inne på lunch tänker jag.


Traktorn arbetar nere vid stallet, den arbetar så där lagom snabbt och jag njuter av vårkänslorna som sköljer över mig.
Efter att ha klarat isfläckarna på stigen till berget, börjar nu stigningen uppåt. Jag har solen i ryggen och jag blir varmare och varmare.
Väl uppe på toppen vänder jag mig om och njuter av utsikten mot havet. På ena sidan udden är det mörkblått, och på andra sidan, under solen, är det alldeles silvervitt och glänsande som en spegel. Det blåser lite, men jag finner ett ställe med lä, mellan en bergsvägg och en stor enebuske.
Bänken är kall mot rumpan, jag lägger mina vantar under så det värmer lite. 
Jag vänder ansiktet mot solen och blundar.
Det luktar vår. Varmt. kryddigt. Det luktar faktiskt något. På vintern luktar det inget. bara snö.
men nu stiger dofterna mot näsan. 
Det luktar solvarm hud, enbärsbuskar och varmt fuktigt gult gammalt gräs.
Så sitter jag där en stund. Förundras över solen, välkomnar den tillbaks.


Fortsätter min vandring på grusstigen, tar sedan av till vänster in på grässtigen över ängen.
Öppnar grinden och fortsätter ut, benen tar mig ut mot gatan igen och jag vandrar en annan väg hemåt idag, med solen i ansiktet och havet glittrande framför mig.
Vänster igen och in på vägen förbi paret i trädgården.
Framför mig cyklar en husse och hans stora vita hund galopperar bredvid på ängen. 
Jag känner glädjen och vill dansa. 
En piruett i min fantasi.





Enkelt rulltårterecept


Jag tog:

3 ägg
1 dl strösocker
½ dl råsocker
2 msk grädde
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Råsocker till rullning

Vispa ägg och socker vitt och poröst.
Tillsätt grädden och blanda ihop vetemjöl och bakpulver i en skål för sig, vänd sedan ner det i äggsmeten.
Bred ut smeten jämnt och tunt på en plåt med bakplåtspapper ( plåt med höga kanter)
Grädda i mitten av ugnen i ca 5 minuter i 250 grader
Sockra ett bakplåtspapper och vänd tårtbottnen upp och ner på detta.
Lossa försiktigt pappret från tårtbottnen.

Sedan fyllde jag med hemmagjord jordgubbsylt, men man kan fylla med nästan vad man vill.
Rulla ihop och voliá! 
Går himla bra att frysa.





torsdag 17 februari 2011

torsdagspyssel

Min kära mor har beställt tre stycken fjärilar i olika storlekar till deras nyrenoverade hall. Så jag satte mig ikväll och började på den största av dom. Jag vet inte om jag blev nöjd riktigt, kan inte sätta fingret på vad det är som är galet, eller om något fattas kanske. 
Men det brukar jag komma på om saken bara får "vila" en stund.
Jag vet inte ens om morsan är nöjd...



Vardagslyx i tisdags



Med darlings favoritbakverk till fikat och picnic på golvet på kvällen. 
Lite rödvin, skinka, soltorkad tomat, brieost, physalis, saltgurka, lokalt "odlad" gräddleverpastej, philadelphiaost och  hemmagjort rostebröd ( räknas nääästan som fransk baguette..) 




en gammal vers

Jag fann ett gammalt inlägg som gjorde att jag drog lite extra på smilbanden. 
Här får ni den igen!


När jag blir gammal och grå.
då vill jag ha rävpälsar runt halsen och sitta i ett chateau.
röka cigaretter i ett vackert munstycke. 
dansa efter mitt eget tycke.
bära fladdriga klänningar som minner om en svunnen tid.
skriva böcker sent om nätterna, filosofera och vara lagom morbid.




onsdag 16 februari 2011

Himlen är havet
guldgult
blodrött
rosa
blått
ljus
skjuter rakt upp
explosion in english
som ett lyckorus
stråk av färg
lodrätt och vågrätt och rakt upp
färgen är där och målad i mig
ett koppartryck i
mitt hjärta
och det fladdrar till 
fåglarna
de lyckliga



and I'm listening to this

älsklingslåten just nu

så där lagom gråtig och nästan pmd:ig ( snäppet värre än pms) passar den här låten mig utmärkt just nu. 
hjärtvärkande, men ändå vackert pampig och jag läser ut min favoritbok, och den är precis så bra som jag minns den. 
nästan ännu bättre. för jag kan fly in i den. 
värmande engelsk sommar. 
kärlek. 
blommor. 
sorg. 



(ps. jag känner igen den jättejättemycket, är det från någon film eller tv-serie eller något sådant? någon som kan hjälpa mig??)





The book of my life

Jag har en kärleksbok. Jag har nog läst den minst tio gånger. Och nu läser jag den igen.
Helt fantastisk. 
Den handlar om syskonen Rose och Diana som blir evakuerade till den engelska kusten sommaren 1943.
Rose finner ett brev utanför fönstret i den vita lilla stugan de bor i, som tar henne tillbaka i tiden till en kärlekshistoria, som utspelades under ett annat krig. 
Samtidigt får man följa Roe, hennes skrivande, första dansen, där apelsinskalen flyger, bevittnandet av en födsel, och hennes första kärlek.
Ja. Jag bara älskar den. beskrivningen av landskapet får mig att längta så efter den engelska kusten, och till 40-talets danser och klänningar och novellskrivande.


Här får ni ett litet smakprov ur ungdomsboken "En liten kärlekssång" av Michelle Magorian
(klicka på bilden för att förstora texten.)




När jag läser boken den här gången, så lyssnar jag även på The hits of the 30's and 40's. Jättekul att läsa om dansen i boken, och den låten som kommer på radion i boken kommer på spotify också!



tisdag 15 februari 2011

Kuddarna

Jag har lyckats utmana mig själv. Jag har sytt kuddfodral! Trots att jag inte visste hur jag skulle göra, så vågade jag. Jag struntade i att det kunde bli fel. och det blev rätt!


De ljusblåa är sydda av en loppisfyndad duk, knapparna är gamla från en kofta, och spetsbanden är knypplade och också från loppis.
Den mörkblåa kuddens fodral är ett tyg jag fyndade i stuvlådan.



detta är baksidan av den stora kudden.

måndag 14 februari 2011

När inte solen skiner får man skina lite själv!

My new dress. Från 60-talet.
En kvinna som har sytt den. Hon har även gjort alla knapparna själv. Vilket hantverk!!
Jag älskar den, och kvinnan i vintageaffären sa att det var många som hade prövat den men inte fått på sig den runt bysten. Det är en lycka att ha liten byst ibland, tänker jag då!







Happy Valentine's

Jag gillar inte egentligen så mycket konceptet alla hjärtans dag, det där med konsumtionen som uppstår.
Nej. 
Men jag gillar att sprida kärlek, till nära och till behövande.


Just idag tänkte jag vara lite extra snäll mot mig själv.
Övar på min mindfulness. 

Morgon-yogar.
Äter frukost på golvet på en filt. Hjärnan gillar nya perspektiv.
Pussar extra mycket på min man. 
Njuter av att jag har sportlov. Kanske för allra sista gången i mitt liv.
Tar en promenad.
Tänker fina tankar om mig själv.


Och ikväll skall vi ut och äta. Fast vi låtsas att det inte är för att det är just alla hjärtans dag. Utan vi säger att det är mer för att fira att vi faktiskt är ganska så nygifta.
Jag önskar er alla en underbart fin dag där ute med massor av kärlek och ta hand om er och era nära lite extra idag. ( det borde finnas flera sådana dagar inplanerade i almanackan)


Bilden lånade jag helt fräckt från fina Elsa.

söndag 13 februari 2011

Om rädslor och att släppa taget

Jag var på cranio sacral i torsdags hos en fantastiskt klok och varm kvinna.
Det satte igång en hel massa funderingar, som ännu inte funderats klart på. Men jag är på god väg.
Fick frågan Vad är det jag är så rädd för?


Kroppen håller så hårt i min rädsla, att jag inte ens själv vet längre vad jag är rädd för. 
Det har spridit sig till allt i stället. Jag är rädd, konstant rädd. 
Rädd för människor, rädd för döden, rädd för sjukdom, rädd för baciller osv osv.
Men grundrädslan? Ingen aning. 
Jag tänker mig att skriva ner i en tabell, vad jag är rädd för, varför jag är rädd för det, och varför jag är rädd för det osv. 


T.ex Jag är rädd för att inte duga.
Varför det?
För då tycker ingen om mig.
Varför är jag rädd för det?
Stenåldershjärnan säger då, att de som inte tycker om mig kan ju bli hotfulla.
Och då blir jag rädd för att de skall ha ihjäl mig.
Helt absurt. Men nästan så är det.
Och jag tänker då, om jag går igenom det jag är rädd för på det sättet, så kanske jag kommer närmre grundrädslan, och kan släppa det.


I alla fall så fick jag övningar som jag skall göra hemma i först 10 dagar med daglig uppföljning av kvinnan E.
Sen skall jag helst fortsätta i minst 30 dagar till, för att kroppen skall komma in i "rätt"mönster.
Övningar som går ut på att jag släpper rädslan, släpper taget och bygger upp mig med andra byggstenar. 
För mina byggstenar --> rädsla.
Och det går ju inte att bara träna bort rädslan, så som jag har gjort hittills. Jag behöver ha nya byggstenar att ersätta med. Styrka inifrån.  
Jag skall byta ut grundstenarna, en i sänder.
Genom att stärka kroppen inifrån, inte bara utifrån, inte bara mitt sinne. Stärkt inifrån kommer jag att klara av att släppa rädslan, utan att allt rasar ihop. 
Och det är det jag skall göra med yogan nu. Varje morgon. Innan frukost.


Jag skall ut på skattjakt. Med mission att finna originalritningarna till min kropp.
Hur den fungerar utan att vara ständigt påslag av rädslor och flyktkänslor.
Hur det kändes i avslappnat tillstånd.
Jag är i ständig beredskap och kroppen får inte den minsta tillstymmelse till återhämtning, för den vet ju inte hur man gör längre.
Någonstans finns den där ritningen, och jag skall finna den!




Lånad härifrån











lördag 12 februari 2011

När blommorna vissnar

lite grand, då brukar jag klippa ner dem och dela upp dem i småvaser och koppar och skålar, så håller de lite till!











fredag 11 februari 2011

Brödbak!

Det var jättelängesedan som jag gjorde bröd med grövre mjölsorter och frön, eftersom att de aldrig blir bra. Men nu tog jag tag i saken och skållade de grövsta flingorna, fröna och mjölsorterna först.
Sedan fick det stå i några timmar i rumstemperatur, sedan gjorde jag bröd på det.
De fick ligga till sig till dagen efter, så att rågen verkligen kommer till sin fulla rätt.



Här kommer receptet jag höftade ihop, så allt är på ett ungefär.

2 dl stenmalet rågmjöl
1 ½ dl solrosfrön
1 dl hela rågflingor
½ dl skalade sesamfrön
ca 1 dl grahamsmjöl
ca 2 tsk salt
5 dl kokhett vatten
Häll det kokheta vattnet över mjölblandningen i en bunke, rör om och låt stå i rumstemperatur i ca 2 timmar med handduk över.

25 g jäst
2 dl ljummet vatten
mortlad kummin och anis
½ msk honung
ca ½ msk olivolja
ca 9 dl vetemjöl special
Rör ut jästen i vattnet. Tillsätt skållningen.
Blanda ner alla kryddorna och sedan lite mjöl i taget. Knåda ihop degen, den blir rätt så kletig.
Jäs till dubbel storlek, ca 1h och 10 min.
Knåda lätt på mjölat bakbord, lägg i två smorda formar och jäs under bakduk i ca 30 minuter.
Pensla med uppvispat ägg eller vatten och strö över valfria frön.
Grädda i nedre delen i 250 grader i ca 15 minuter.
Sänk sedan till 175 och grädda i ytterligare 25-30 minuter. De sista minuterna brukar jag ta ut bröden ur formarna och grädda dem på bara gallret, för att de skall få lite gräddyta på undersidan också.
Låt bröden ligga till sig invirade i handduk över natten.

Skållningen gör så att brödet blir mindre smuligt, saftigare och mer hållbart.

Mitt bröd blev lite "blött", jag tror jag hade inne det för lite tid. Så jag ändrade tiden här i receptet till vad jag tror kommer bli lagom.
Den som vågar får se!


Dish-art

En sen kvälls alster:



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...