fredag 23 september 2011

paus

Jag tar paus. från allt vad media heter.
paus från hjärnan och paus från stress, både yttre och inre.
tar hand om mig och månadens PMD-period så gott jag kan.
see you later, om en vecka eller så.
ha en skön helg!


puss

onsdag 21 september 2011

Love-affair

Det var jag- 
och havet


kurviga stenar 
smekta av böljande brusande vågor



tisdag 20 september 2011

sherrykväll

jag sorterar i klädkammaren, rensar bort sommarkläder, tar fram vinterkläder, tvingar maken att rensa i strump/kallinglådan och dricker sherry.
bra kvällsfördriv i mitten av september.

fredag 16 september 2011

solsken i blick

Fredagsblommor inhandlade, kaffet snart urdrucket, tröttrosiga kinder och solsken i blick.


jag önskar er en alldeles ljuvlig helg, skickar allt bubbel som inte får plats i mitt hjärta ut i rymden till de som behöver och vill ha!

tidig fredagsmorgon

Klockan ringer kvart över fyra när jag skall upp och jobba.
Stiger upp, numera är det mörkt ute.
Går ut i köket, och möts av en stor lysande karlavagn, rakt in genom fönstret.
Jag åker med, drömmer mig bort till stjärnorna och gläds över att jag är ledig i helgen.

tisdag 13 september 2011

det är mer som twitter

här inne just nu, men det får vara så ett tag. 
min kära gamla dator som har cirka fyra år på nacken plus en resa fram och tillbaks från Irland, är inte så pigg och kry längre.
så han gillar inte när jag laddar upp bilder eller ens byter sida på nätet längre...
därför blir det lite skralt här inne.


vinden håller hov idag må jag säga!
och jag blev så nostalgisk precis. 
när jag räknade ut hur gammal datorn är, så var jag tvungen att börja räkna på när jag flyttade in här i min fina lilla etta, min alldeles egna lägenhet.
det är fem år sedan i oktober!!
tiden går så fort!
lägenheten har vart med om mycket, sett mycket och hört mycket och nu är den fylld med ett äkta älskande par.
det känns fint.
att avsluta boendet här på ett sådant sätt.
den är verkligen älskad den här lägenheten!
men för liten för oss nu. sedan några år tillbaka egentligen.
men jag tänker, att det kommer dyka upp en bra lägenhet för oss när det är dags, ännu har det inte gjort det så vi väntar och och söker och hoppas.


har ni något fint lägenhetsminne?

en påminnelse till mig själv

Det viktiga är inte ATT du gör saker
det viktiga är HUR du gör dem.



torsdag 8 september 2011

Svårigheter och tacksamheter.

Idag är jag ledig. Försöker ta det lugnt. Äta frukost efter morgonyogan i lugn och ro, med rivet äpple som jag pallade från kyrkans äppelträd. tack.
Känna och höra och se vad det är jag gör just i detta nu.
titta ut genom köksfönstret och njuta av att solen äntligen kikar fram.


men det är så svårt att inte gå igång och tänka på allt jag behöver, vill och borde göra. en ledig dag fylls så himla lätt upp av allehanda saker. och det enda jag egentligen skulle behöva idag är att bara göra ingenting.


jag behöver träna på det där ibland, att göra ingenting, för jag gör så lätt för mycket utan att lyckas fylla på mig själv sen och utan att lyckas "hitta hem".
så idag tänker jag att, jag gör endast det som är det viktigaste ( och det får inte bli femton saker som är det, jag har faktiskt en man som kommer hem sen och kan hjälpa till)
sen så skall jag träna, på att göra ingenting. med kaffekoppen i soffan.
kanske på promenaden, nära naturen och bara insupa naturen, vara där mitt i allt. i alltet. 
promenaden som är utan mål, utan syfte, promenaden där jag spankulerar och känner på stenar och tittar på fjärilar och inser att löven börjar bli gula.
promenaden där vinden smeker mina händer, mina kinder, min nacke.
jag brukar ha armarna längs med kroppen, kupa händerna och föra dem mot vinden och med vinden, som om jag vore i vatten och kände vattnets virvlar som blir när man gör så.
fånga upp vinden och känna hur den känns. tänka på hur vinden var så annorlunda på Irland. jag minns känslan från den så väl, den trängde djupt in.


Ra Ma Satanama


Sol måne allting cykel födelse existens förändring







tisdag 6 september 2011

Hjälp

Är det någon som har något bra tips på en receptbok med smarriga raw-food-desserter?



måndag 5 september 2011

Helgen som var

Mycket fint och gott i helgen.
Jag tog ut nya ullkjolen på äventyr, vi gick på stans bästa restaurang och käkade bräserat lammlägg, potatispuré, rödvinssky och morötter från deras trädgård.
Restaurangen ligger nästan precis vid havet, och vi satt i lilla matsalen med 50-talsstolarna och kaminen på. 
Billie Holiday sjöng lågt om summertime i bakgrunden.
I stora matsalen vägg i vägg höll en bröllopsmiddag till.
Till efterrätt blev det rabarbersorbet och fläderparfait"sandwich" med varm björnbärssylt bredvid. 
Hela måltiden var verkligen årets bästa. Jag åt med ett stort leende på läpparna och kände mig lycklig i flera timmar efteråt. Ja, nu med när jag tänker på hur gott det var. Det fullkomligt smälte i munnen. 


På söndagen tog vi bilen och packade den med tre personer där bak och for hem till föräldrarna mina.
Alla syskon och nästan allas respektive var där för att bära badkar, hylla och bokhylla. Tur att mina föräldrar har skaffat så många bärhjälpare till när de vill göra om i huset!
Sen vankades det plommonsmulpaj, hemmagjord vaniljsås och kaffe i sensommarvärmen i trädgården.
Det är så sällan vi ses allihopa på samma gång, så det var fint.


När de flesta åkt hem gick vi upp på rännet, jag och min mamma.
Rotade fram ett 50-tals soffbord som är höjbart till matbord.
det skall jag få låna till ateljén.
och en spegel som pappa trodde var från 30-talet.
ni får se när jag orkat putsat upp den.


Händelserik helg, idag vilar jag med fötterna i högläge efter en hård, lång och stressig arbetsdag men som innehöll goda skratt och fina arbetskamrater. Himlen öppnade sig förövrigt imorse och orsakade översvämningar på vägar och viadukter.


Försöker slappna av med ingefärste, melon och ett bara varande inför kvällen.


Hur såg eran helg ut?





fredag 2 september 2011

Höstbonande

Vi köpte ju en matta på loppis häromsistens. 
Vi burrar in oss, gör oss redo. för kylan. 
jag gillar't!




När andra sätter ord på sånt jag inte kan sätta ord på själv

då måste jag bara dela med mig. det cirkulerar så fantastiskt mycket klokheter, roligheter och insiktsheter på nätet ibland.
här kommer en text jag fann på fejjan:



"När en människa drabbas av det som inom populärvetenskapen kallas utbrändhet, men det är mycket allvarligare än så – det är själen som svälter – finns det bara en utväg: att personen äntligen inser att han eller hon måste, inte kanske ska, fundera på, kan tänka sig att, utan MÅSTE återvända hem.
Att återvända hem handlar inte om en speciell plats, utan om ett känslomässigt tillstånd som är sammanhållet, besjälat och präglat av den vilda naturen. När en människa befinner sig i detta tillstånd känner hon sig hel. Hon står inte vid sidan av sig själv och undrar om hon gör rätt, tänker de rätta tankarna.
Förr eller senare tröttnar den människa som befinner sig långt från sitt själsliga hem, sin inre trädgård. Så måste det vara. Gång på gång förlorar vi denna närhet till oss själva, av de skäl som tidigare ”Anteckningar” har berört, eller för att vi är utsatta för utdraget tvång. De som sliter alltför hårt utan avbrott löper samma risk.
Vi förlorar kontakten med vårt själsliga hem genom att bli alltför självcentrerade, genom att vara alltför fodrande och perfektionistiska, ta på oss ett onödigt martyrskap och känna missnöje med oss själva, familjen, samhället, kulturen, världen – utan att säga det högt och göra någonting åt det. Genom att ställa upp i det oändliga för andra och inte göra allt vi kan för oss själva.
Alla jordens varelser återvänder hem. Ironiskt nog har vi skapat fridlysta platser för djur och örter, men inte för oss själva där vi tillbringar vår tid. Vi kompenserar behovet av en fredad boplats med att ta ledigt, semester, roa oss – men semestrar blir ju inte alltid så roliga som vi har tänkt oss. Att vara ledig, resa bort, är inte samma sak som att återvända hem. Avkoppling är inte samma sak som avskildhet.
En grov stöld av den vilda själen sker när en människa berövas sina resurser och sin tid. Världen längtar efter tröst. Den tigger om vår uppmärksamhet med tusen händer och miljoner röster, den rycker och drar i oss. Överallt finns det någon som behöver oss, ber oss, frågar oss. Ofta är dessa människor så förtvivlat övergivna och hjärtskärande ensamma, att vi trots alla löften till oss själva, känner empatin rinna till. Men så länge det inte gäller liv eller död, måste du unna dig tid. Din uppgift är att återvända hem!
Det som avgör om vi försummar vårt hemvändande, handlar inte så mycket om en företeelse är rätt eller fel, utan hur högt priset blir för oss själva. Det handlar om hur mycket vi måste betala i tid, energi, uppmärksamhet, uppmuntran, träning. Dessa psykiska aktiviteter är som kontantuttag från ett psykiskt bankkonto. Det viktiga är inte kontantuttagen i sig, för de ingår som en viktig del i livets givande och tagande – det är när vi drar över på kontot som våra skarpaste instinkter trubbas av och bleknar bort.
Hur vet man att man stannat för länge? Det skiftar från person till person, men varje människa vet, vet med absolut säkerhet, när hon dröjt sig kvar för länge i världen. Hon vet när hon är allvarligt försenad. Kroppen är här och nu men tankarna är långt, långt borta. Hon längtar sig sjuk efter ett nytt liv. Hon lever en månad i taget, väntar tills hon ska börja leva igen, väntar bara på någon mirakeldag i framtiden då hon ska bli fri och göra någonting fantastiskt.
Och det finns sorg här- Det finns ångest, nostalgi, saknad, längtan. Det finns långa blickar ut genom fönstret och händer som plockar med varandra. Och det är ingen övergående vantrivsel. Den sitter i och den blir starkare ju längre tiden går. Och ändå fortsätter människor i sin gamla vanliga vardag, om än med generade leenden och skuldmedveten tillgjordhet. ”Jodå, jag vet, jag vet”, säger de.  ”Jag borde verkligen men, men, men…” Det är deras ”…men, men, men…” som obevekligt avslöjar att de dröjt sig kvar för länge.
Vi ska komma ihåg att hemvändandet inte nödvändigtvis måste kosta pengar. Men det kostar tid. Det kostar också en stor viljeansträngning att säga: ”Nu går jag!” och mena det. Ropa gärna över axel: ”Men, jag kommer tillbaka”, men se framför allt till att bege dig hem!
Det finns många sätt att ta sig hem. En del är vardagliga, andra är högtidliga. Till exempel:
Läsa om avsnitt i böcker eller dikter man fäst sig vid, sitta en stund vid en å eller bäck, skicka bort barnen och vara ensam med sin man eller fru, sitta på trappan och rensa eller skala någonting, sticka, virka, lösa korsord, spela ett dataspel, mecka med motorcykeln, köra bil någon timma, paddla, kliva på en buss utan att veta vart den går, hälsa solnedgången, promenera, bedja, meditera, en nära vän, ha ett spädbarn i famnen, sitta och skriva vid ett fönsterbord på ett kafé, plantera växter, lyssna på musik. Tänka sina tankar färdigt, utan att bli avbruten.
För att kunna ta oss hem, måste vi lära oss att säga STOPP! NEJ! Och också mena det.
Du som är trött, tillfälligt less på världen, du som inte vågar ta ledigt eller stanna upp – vakna genast! Om vi inte beger oss hem när det är dags kan vi på allvar gå förlorade.
”Hemma” är en inre plats där man känner sig hel. Vad vi sysslar med under vistelsen där spelar mindre roll. Allt som återställer balansen är betydelsefullt. Detta är hemma.
När är rätta tidpunkten för att återvända hem? Det kan bara sägas så här: När det är dags är det dag! Även om du inte är redo, även om du har saker ogjorda, även om ditt skepp lägger till idag. När det är dags är det dags.
Hur länge ska vi stanna hemma? Så länge vi behöver eller tills vi har återhämtat oss. Hur ofta behöver vi återvända hem? Mycket ofta om vi är känsliga själar och aktiva i den yttre världen. Inte fullt så ofta om vi är lite mer tjockhudade och inte så mycket i farten. Varje människa känner och vet i sitt hjärta hur ofta och hur länge hon behöver stanna hemma.
Hur kan vi förena behovet av hemvändande med vårt vardagliga liv? Vi måste lära oss att helt enkelt planera in det. Det är märkligt att se hur t.ex. kvinnor kan ta sig tid vid sjukdomsfall, när deras gamla föräldrar eller barn och barnbarn behöver dem. Att återvända hem måste tillskrivas samma vikt och betydelse, betraktas som en akut kris om så behövs. För det är en orubblig sanning, att om en människa inte beger sig hem när det är dag, så växer den lilla sprickan i hennes själ till en ravin och ravinen till en gapande avgrund.
Om en människa själv respekterar sina hemkomstcykler så lär sig också hennes omgivning att respektera dem. Om du måste kämpa varje gång du ska återvända hem, har du anledning att noga överväga dina relationer.
Uttryck dig kortfattat: ”Nu går jag!”
Bättre ord finns inte. Använd dem. Och gå sedan. En sak är säker: Det är bra att ha en liten väska stående vid ytterdörren, för alla eventualiteter. Lycka till!"


Den andra september.

Jag förstår inte riktigt vad som hände, tiden fullkomligt flög iväg.
det är september nu.
höst.
en trött dag idag. skall iväg till jobbet snart, sen är det ledig helg och jag behöver ta hand om mig, utan planering.
jag fotade en kvinna i somras, det såg ut som om hon stod där i nattlinnet. och plockade blommor på ängen. den där ängen som vi ser från vårat köksfönster.
som snart skall belamras med fyrvåningshus. de har redan börjat märka ut med pinnar och klippa gräset och gräva på andra halvan.
men den där kvinnan, en äldre. hon var så söt där på ängen. 






torsdag 1 september 2011

en väst också


Mönstret inuti is to die for tycker jag!

nästa inköp

Jag har handlat alldeles för mycket kläder den här månaden och förra. men jag tröstar mig med att det mesta är vintage och second hand.


här kommer nästa godbit från Odd Lovin'!






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...