Igår skulle jag baka till C. Så att han kunde få nybakade muffins när han kom hem från jobbet efter att ha jobbat sedan klockan tjugo i sex på morgonen.
Så jag plockade fram nödvändiga ingredienser och gick ner och handlade det som fattades.
Så jag satte igång att baka.
Slarvade lite grann och tänkte att förra gången som jag bakade dumlemuffins så sjönk dumlesarna ner till botten.
Så denna gången tryckte jag inte ner Pollysarna. Utan tryckte bara lite lätt på dem när de låg där ovanpå smeten. Och jag tänkte att de sjunker säkert.
Men ICKE.
De låg kvar. Och blev brända uppe på. Så det blev bara pannkaka.
Men C. tyckte att de var goda.
Och ja, de gick ju att äta. Men det är inget fika som jag skulle bjuda någon på.
Utan vi får vackert äta upp dem här hemma.
Det var historien om konsten att misslyckas med muffins.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar