Pepptalk till mig själv

känns som en helt nödvändig grej klockan 21.38 en lördagkväll när ångesten kommer smygande. 
Så nu har jag funderat och rådfrågat och tänkt och kommit fram till att 
jag är:
omtänksam
ganska medveten om mina fel och brister 
stark, jag är lite som en fågel fenix. faktiskt. även om jag glömmer det i de värsta stunderna. så finns det där inom mig i mitt djup.


och sen så vet jag inte hur jag med vad för ord, bäst kortast, beskriver en egenskap som innehåller följande: att jag är öppen mot andra människor och vad de har för åsikter och tankar och även om jag inte alltid håller med, är tolerant och accepterande. svårt att med ord beskriva detta faktiskt känner jag. en egenskap som brister på ett ställe ibland.
men som jag jobbar på. 
och det är det att inte döma andra människor för fort, att inte värdera och sätta in i fack. 
men det handlar mest om min ätstörning, att jag själv inte kan se på andra utan att värdera. 
att jag inte kan se på andra utan att sätta in i fack, som till exempel lång, kort, tjock, smal, ful, fin. 
istället så vill jag kunna titta på en människa och bara observera, inte värdera. och det är skitsvårt. men jag övarövarövarövarövarövarövar! (nu sa mitt trötta huvud, läs det där snabbt och se hur det låter, haha, vilken humor)
jag minns inte riktigt vad min kurator sa för cirka ett år sedan när jag var där, hon tog en övning med att jag skulle ut och titta på saker och människor, utan att värdera. om jag såg en bil till exempel, så skulle jag bara observera vilken färg den hade. vilket märke. låta bli att tänka om den var bra eller dålig. låta bli att tänka om den var stor eller liten.
svårt att förklara. 
sitter mest och svamlar nu. lite för trött. men ändå för tankspridd och rastlös för att kunna slappna av för kvällen.

EN

RÖD

BIL

tjongtjongtjohej, hoppas ni har haft en härlig lördag!