tisdag 9 februari 2010

Skogen

Vemod och sorg, Huset förfaller, bara står där. Ingen gör något. Det är fullt med minnen och glada sommardagar med massa barn. Med bara ben. Som leker tafatt runt husknuten.
Nu faller stuprännan, fukten tar över. Det ruttnar. Det faller i bitar.
Skogen bredvid har jämnats med marken. Där ståtliga granar stod förr. Finns nu bara förstörd mark. Vemod och sorg. Gamla ting faller i glömska. Minnen packas ner och göms och glöms.

Lycka och glädje. Gamla trötta hunden blir som ny. I snön. Nosar och sniffar och skuttar och gräver. Blir som galen. Glömmer sig. Blir ung igen. Tillbaks till sportloven i Norrland.
Tystnaden är overklig. Overkligt vacker. Så lugnt och skönt. Här i skogen. Här på sjön. Med vitt snötäcke. Jämn, mjuk mark. Mjuka grangrenar. Sträcker sig som för att ge en kram. För att trösta.

Foto: Empan 
Fråga innan Du lånar tack! 

4 kommentarer:

mamma sa...

Underbart vackert! Visst är det vemodigt att allt förändras.. men också lite vackert.

lisbeth sa...

Vilken vacker bild ! Och jag kan nästan känna i min kropp hur det spritter i benen på hunden, i ren och skär livsglädje :-)

Mamma sa...

Pappa och jag har försökt klura ut var bilden är tagen? Du får nog ge oss en ledtråd...

Emmie sa...

hihihi, jag kan ju säga så mycket som att texten vilseleder nog, bilden är inte hemifrån er! hihihi

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...