Fullmåne

Igårkväll när jag skulle sova så var min kropp fylld med djur.
Myror i fötterna och händerna.
Flaxande fåglar i bröstet, så att jag knappt kunde andas.
En irrande kanin i huvudet.
Den irrande kaninen, lite spretig, lite galen, huserade inne i mitt tankecentrum.
Han irrade i den behagligt mörka korridoren. In och ut ur olika hålor. Nosande på den ena tanken efter den andra. Plockade upp en tanke, men vände sig om så fort en annan tanke knackade på axeln och släppte den första. 
Där inne i mitt huvud.
Studsade han runt. Och höll igång mina tankar. 
Då önskade jag att vi hade ett hus. Med en glasveranda.
Så att jag kunde gått dit och satt mig i en stor, rymlig, skön fåtölj. Med anteckningsblock och en kopp varmt te.
Med månskenet strilandes in genom fönsterna. Uppkrupen ovanpå ett stort varmt fårskinn, med en hemmavirkad filt om mig.
Där hade jag kunnat sitta hela natten. Och skrivit ner allt jag tänkte på. 
Tillsist hade jag somnat. Där i den stora fåtöljen.
Men nu låg jag och försökte att natta den lilla kaninen i huvudet.
Andades, in och ut. Lugnt och fint. Försökte att intala mig hur trött jag var. 
Men det tog en bra stund innan jag lyckades.
Sen kom jag på att det är fullmåne ikväll. Då kan jag ibland sova sämre. Eller rättare sagt, jag är inte trött.
Kroppen vill ut och yla i månskenet..:)