onsdag 21 april 2010

Sånt jag skulle skriva om natten på en glasveranda i ett hus.



Utanför fönstret surrade en ensam humla. 
Hon öppnade den ena rutan lite till. lutade sig ut och kände doften av nyvakna rosor. Nyduschade av dagg. 
Vårmorgornarna var de bästa. tidigt tidigt, precis i gryningen. 
När allt sakta sträckte på sig och vaknade till liv.
Då kände hon sig som mest levande. 
Då gjorde det som mest ont. fast på det där lite härligt smärtsamma "åh, vad det är vackert"sättet.
Då var allt möjligt.
En vindpust drog tag i den lätta gardinen. Lockade den med sig ut. lekte lite.
Hon lät den hållas.
Efter ännu ett djupt andetag konstaterade hon kvavheten som låg i luften. Spanade ut till höger mot horisonten. Där var de blåsvarta molnen på väg in över land. Mullret varnade dovt om vad som skulle komma.
Humlan var borta. Hade väl sökt skydd någonstans. 


När den första regndroppen föll på fönsterrutan i köket pep kannan att tevattnet var klart.
Hon knöt morgonrocken lite hårdare runt midjan och lyfte kannan från den ensamma plattan. 


Med tekoppen värmande i händerna slog hon sig ner i fåtöljen. 
Den som var favoriten. 
Den som vette ut mot havet. Här hade hon uppsikt över halva delen av trädgården och bakom den, nedanför klipporna och ut mot horisonten, vette havet. Som nu var i uppror. 
Stora vita gäss krusade ytan. Hårdare och större. 
Det knakade lite i knutarna. 
Men hon kände sig trygg. De gamla väggarna hade stått pall för mycket under åren. 
Nog skulle de hålla för det här också. 
Nog skulle de omfamna och värma sitt innehåll. 
Hon, fåtöljen, tekoppen. De gamla böckerna i hyllorna. Koffertarna med avlagda kläder. Skrivbordet uppe i sovrummet. Badbaljan i köket. Minnena som vilade i väggarna.
Ja. här var hon trygg.



5 kommentarer:

mamma sa...

Så härligt! Gamla väggar håller länge!

Jag sa...

Hej. Jag har nyss startat upp en lite annorlunda stilblogg. Det vore kul om du ville kika in.

Och - mysig blogg!

Anonym sa...

Vad fint du skriver. Jag önskar att jag tog mig tid att skriva mer (än bara blogg)

Hihi tre exemplar av bakboken var kanske två för mycket. Men dina önskningar hade kanske nått fram?

En förkärlek för svart sa...

Vacker skrivet...

Pysselpralinen sa...

Nu har jag inte hunnit hit, och kommentera på ett tag. Vill skriva att ditt möte med den där personen, var så fint beskrivet. Det är ju sån jag vill vara när jag möter människor i mitt arbete. Precis sådär vill jag att det ska kännas att komma till mig. Jag undrar om alla som jobbar med människor känner som jag?
Fast då skulle man ju inte mötas av så många puckon.

Dirty dancing måste jag ju också kommentera. I love it! Det går ju bara inte att inte bli kär i Patrick S i den rollen. Jag tror att jag är lite kär fortfarande faktiskt. :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...