att jag skulle vilja vara:
tokig
brokig
spretig
galen
vild
vacker
elegant
stilfull
gränstestande
prövande
mixande
nyfiken
experimenterande
vågande
modig
knasig
obrydd
färgglad
svart
tajt
Det var så lustigt för att igår kväll när jag skulle sova så låg jag och tänkte på en massa. Jag hade svårt att somna och så kom jag på alla dessa orden som jag ville vara.
Framför allt lite så när jag klär mig. och jag var lite sån när jag var yngre.
jag hade en sammetskjol från 70talet som har varit morsans.
den hade jag på mig i skolan, för jag tyckte ju att den var jättefin!
och jätteskön!
jag tror att jag gick i fyran kanske. men så var det någon som sade till mig, att den kan du väl ändå inte ha på dig.
och jag hade den aldrig igen.
När jag gick i femman hade jag en jättefin fejkfårskinnsväst som jag hade fått av mamma, jag tyckte att den var jätteskön och varm och fin.
men så var det någon som sade till mig att äsch, det där är ju inte modernt.
och även om min favoritlärare sade till mig att hon hade också velat haft en sådan väst om det funnits i hennes storlek, så är det den elaka kommentaren som jag minns starkast.
sen i sjuan och åttan så kunde jag ha morsans gamla jeans som hon haft på 70talet, så de hade jag till skolan. plus ett pärlhalsband runt huvudet som jag tyckte såg jättefräckt ut.
minns inte om det var någon som fällde en kommentar, men hur som helst, så var det ingen annan som vågade experimentera med kläder, så som jag önskade. de var bara allmänt trista enligt min mening.
men eftersom att jag så gärna ville bli omtyckt och passa in så slutade jag med att försöka "sticka ut" och försökte istället att "passa in".
har haft svårt att köpa kläder på egen hand, måste ju ha kompisen med mig för att få ett " godkännande" på om det är snyggt, om man verkligen kan ha det så, om det sitter bra, om jag ser tjock ut osv osv.
så fortsatte det. och det gick ju inte så bra. min självkänsla har fått sig en ordentlig törn. likaså självförtroendet.
det är jag bra trött på nu. jag är trött på att hela tiden oroa mig för om man kan klä sig si eller så. jag klär mig väl precis som jag vill. kanske efter hur jag vill känna mig. färgglad, svart, luftig, tajt, sprallig, flummig, elegant,
jag känner kanske ibland att jag kanske skulle våga det där som jag vågade när jag var yngre, och denna gången klarar jag av att stå på mig om någon skulle säga att "men det där kan du väl inte ha".
det finns ingen som har den rätten att säga så till mig. lika lite som jag har rätten att döma vad andra väljer att ha på sig.
Och det var lustigt därför att i morse hade jag glömt dessa tankar.
men så kikade jag in på inspirerande Elsas blogg Styleabaad och läser detta inlägget och blir påmind om mina tankar.
Det var fint.
3 kommentarer:
och nu är det dags att du struntar i vad "folk" tycker och klär dig i det som DU tycker är vackert!
Nu när jag är över 40 så struntar jag totalt i att försöka passa in. Det är ändå omöjligt att vara alla till lags!
vardagen blir så mycket roligare om man tar på sig en fin hatt eller sätter en ros i håret!
Glad att jag kunde få dig att minnas tankekedjan igen ;) Jag har också tänkt mycket på det där. Jag klädde mig helt annorlunda från vad som var "modernt", men det var så fint för det var verkligen jag. Jag brydde mig inte så mycket om vad andra tyckte men visst fanns det tillfällen (finns fortfarande) då någon sa: Men ska du verkligen ha en paljett keps med elefanter på? Sen slängdes den trots att jag tyckte det var det finaste som fanns! Synd att man ska vara så lättpåverkad! Man ska verkligen bara strunta i vad folk kan tycka och klä sig så som man känner sig!
Håller med. Hur känner man sig. Vilken färg är man just idag. Att klä sig efter det borde vara varje människas rättighet! T.o.m advokater. Gillar det du skriver. Lotta
Skicka en kommentar