Human

Hon gick där på gatan. dränkt i sin egen sorg. hoppet om mänskligheten var lite förlorat. det hade sakta förlorats, för var dag som gick. 
Hon gick där, försänkt i tankar. och drömmar. de förde henne bort. tillbaka. till naturen. till mänskliga fina möten. till färgglada minnen. tog henne bort från detta gråa. allt detta hatiska.
hon gick förbi mannen med positivet. han som hade stått där så länge hon kunde minnas. 
hade han alltid sett så här hoppfull ut?
han plirade mot henne under den bruna kepsen. det fattades en tand i undre raden.
men just nu. så såg han så levande ut som hon aldrig sett någon förut. 
hon kom fram till, att hon kan inte ändra på någon människa i världen, men idirekt kan hon det. genom att ändra på sig själv.
så hon gick fram, hälsade och bjöd med honom in på Daisy's kondis.


lite mer värme, lite mer empati, lite mer kärlek. till sig själv. till andra. så överlever kanske människan.