Svårt att somnakväll igår.

Igår kväll så låg jag och kunde inte somna, alla tankar bara for runt i huvudet och jag blev mer och mer upprörd över det jag tänkte och sen kom fram till.
Det är så här:
Jag har läst i vissa stora bloggar och vissa lite mindre, där det bakas mycket och kläs i gamla kläder och längtas tillbaka till det som var förr.
Där det skrivs att "Inspiration och förebild hämtas från mormor Ethel, född 1908, som jobbade hela sitt liv som sjuksköterska trots fem barn och från farmor Margareta, född 1932 , som efter år av gratisarbete och hemma-barnskötsel av fyra barn utbildade sig till diakon och jobbade de sista åren innan pensionen."


Underbara Clara skriver i förordet i sin tidning som hon har gett ut: " Jag tänker ofta på dessa duktiga arbetsamma kvinnor. ..... Kvinnor som med valkar i händerna och större muskler än Magnus Samuelsson uppfostrade barn, skötte djur och arbetade dagarna i ända."


Allt detta är BARA PRESTATIONER! 
Hur bryter man detta mönster av att alla som presterar i massor är starka och duktiga?
Klart att man skall ha cred för om man gör någonting. 
Men jag blir så trött på att det skall högpresteras hela tiden, och somligas förebilder är de som presterade tills de stupade. 
Jag kanske bara är i en känslig period just nu. Men jag är så trött på det!


Var är balansen mellan det jag skriver om och naturen, att ta hand om SIG, att följa sin egen väg, att allt inte handlar om vem som presterar mest och bäst?
Utan om att BARA VARA.


Jag blir galen. Jag hade stora problem med att somna igår kväll som sagt. För att jag tänkte och tänkte och tänkte på detta fenomen.
Det kan bero på att jag jobbar som tusan med att bryta mitt eget duktigflickasyndrom. För det är jävligt svårt i dagens samhälle.
Ibland vill jag bara fly. Flytta någonstans långt bort från hetsen i medier, hetsen i städerna, hetsen på jobbet, hetsen i umgängeskretsarna.


Ja, jag får nog allt ta och göra detta. Bli en enstöring någonstans.


Vore intressant med fler tankar om detta? Andras synsätt? Andras åsikter?








Uppdatering: Senare tankar som dyker upp är att det är ju så här överallt, ingen balans mellan mångfalden. Ingen balans mellan mediernas reportage om varken modeller eller livsstilar eller ursprung känns det som. ingen balans mellan att göra allt eller att göra ingenting.
hur sjutton skall man känna sig duglig då, om man inte vet om att det finns olika sätt som man kan få vara på?
acceptansen har försvunnit. den försvinner mer och mer.
blä för dagens media.
jag borde nog bli journalist.