Tiden.
Susar förbi, där utanför.
Inuti är det tyst och tomt.
Ibland går det. Att andas i dörröppningen, känna.
Smaker, lukter, ljud, färger.
Liksom inne i ett tåg.
Tyst och mörkt.
Utanför, är livet.
Skalet, det är tjockt och svårgenomträngligt.
Livet.
Svischar liksom förbi.
Hinner inte med. Att stanna upp. Nödbromsen har slutat att fungera.
En sång om ett tåg, som var min favorit när jag var liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar