det är så olika

Det är så olika, det där med vad vi har med oss i vårat bagage.
Vilka olika faktorer som påverkar oss runtomkring, hur vi mår, vad vi orkar med och så vidare.
Därför tycker jag att det blir så dumt när någon säger nåt i stil med:
Men, jag är fyrabarnsmor och klarar det, då borde du verkligen också klara det.
Nej, det är inte alls säkert att den personen klarar det lika bra som fyrabarnsmodern.
För vi har alla olika bagage. olika faktorer runt omkring oss som påverkar.
Eller om någon säger till en annan, äsch, det där är väl ingenting, ryck upp dig. 
Ryck upp dig.
Vilket hemskt ord, till någon som kanske gör allt för att klara stanna på rätt sida av gränsen. Som är på väg att tippa över, men allt kanske inte syns på utsidan.
För den personen som säger det, för den kanske det inte verkar så farligt, det som den andra går igenom. För den har inte samma bagage. Den har inte samma saker som påverkar.
Eller som när en chef säger till sin sjukskrivna anställe personal, men du ser ju inte så sjuk ut.
Nej, vaddå ser inte sjuk ut. Det som finns på insidan syns ju kanske inte alltid på utsidan.
Mår man dåligt gör man kanske allt för att det inte skall synas på utsidan.
I sådana fall önskar jag nästan att man kunde bryta armen. För då ser man sjuk ut. Då är det mer lättförsåeligt för en annan person att förstå. 
Men inte när man är sjuk på insidan. 
Det är det ingen annan människa som kan förstå hur en annan mår.
För vi har alla olika bagage med oss.
Olika faktorer som påverkar oss olika.


Det här är något som snurrar i mitt huvud nu. När det blir en skam inför andra att man själv mår dåligt. För att alla säger, ryck upp dig, du ser inte så sjuk ut, osv. Nu är inte alla exempel här exempel på mig, utan allmänna exempel som jag har hört och vart med om till andra människor. 
Och det blir så lätt att man tänker, ojdå, orkar hon/han så borde jag också orka. och gör man inte det, så kan det nog lätt bli en ond cirkel. För då klarar man ju ännu mindre om man förminskar sig själv och trycker ner sig själv, för att andra säger åt en att man borde orka och klara det och borde fixa så att man mår bättre osv. 
Man tänker kanske, åh, jag borde vara lycklig, jag har ju det så bra. Men ändå så är det något som inte stämmer. Det är kanske det där bagaget som tynger. Det är kanske så att när man har det som bäst, då klarar kroppen och hjärnan av att ta itu med sånt man har trängt undan förut, för att klara vardagen. När man har det bra och är trygg runt omkring sig, då kommer saker i efterhand. Och man kan inte för allt i världen förstå varför man mår så dåligt, när man har det så bra.




Ja, jag vet inte vad jag försöker komma fram till riktigt. Bara att dessa tankar far runt och att jag var tvungen att försöka få ner dem på pränt. se dem utanför huvudet. 
tömma tankarna lite. så att det inte är så fullt.