Om en kär gammal vän

Igår mötte jag en kär gammal vän.
Som var gammal redan när jag kom till jorden.
Som, när vi gick dit när vi var små, tillsammans med sin fru alltid bjöd på nybakade bullar.
Som har sett oss barn i Furet växa upp.
Och nu, när jag berättar om förlovning.
Då kysser han min hand och ler med glittriga tårar i ögonen.
Han säger, när jag går: Hälsa killen! Jag känner ju honom ( de möttes i somras på ett tårtkalas)
Och jag har ju godkänt honom, säger han skrockandes när han sakta stödjer sig på kryckan för att traska in.


Då spricker mitt bröst. Fullt med lyckligt fladdrande fjärilar.
Det är min gamla vän det.