Idag när jag var ute och gick så började det dofta stekt lök.
Åh, vad jag älskar den löken, dels för att det luktar så ofantligt gott, och dels för att det påminner om hemma när jag var liten.
Men som det är nu så kan jag inte äta lök, min mage tål det inte.
Så nu när jag kände lökdoften där ute, smög sig sorgen fram och kvävde lyckan.
Sorgen över att inte kunna äta lök.
Men visst sjutton skall jag kunna njuta av lökdoften, utan att ledsenheten över att inte kunna äta den tar överhanden.
Jag får vara ledsen över det, såklart. Den känslan skall jag inte ta bort.
Men jag måste även kunna få njuta av doften.
fattar ni? det lät bättre i huvudet.
men idag är jag ihålig.
som i måndags.
ihålig och trött och urholkad.
och det får man också vara ibland.
även om det är är tröttsamt att vara trött.
jag vill bli bättre på att acceptera mina känslor, säga hej och sen låta dom gå.
det övar jag på idag.
inte undra på att jag är trött.
tröttpuss på er finingar där ute.
2 kommentarer:
It is our greatest treasure to be able to wait for the right moment. In silence and waiting something inside you goes on growing - your authentic being. (Zen Wisdom)
Jag sänder över lite styrka i form av Zen Wisdom! När man bara känner sig trött och ihålig då kan man försöka inse att man bara väntar på den friska luft som kommer efter stormen.
Jag hoppas att du mår bättre snart och att du får bukt på känslostormarna.
Skicka en kommentar