Stenåldern

De senaste dagarna har min stenåldershjärna arbetat för fulla muggar för att ta över min "nutidshjärna", allt logiskt tänkande, allt rationellt, allt förnuftigt är som bortblåst och jag är dödssjuk var och varannan minut i min fantasi.
Bakom varje hörn lurar det faror, bakom varje dammkorn lurar det faror. Tror stenåldershjärnan.
Så jag har arbetat upp en sådan härlig ångest, som får mig att tappa andan, som får mig att tappa livslusten, som får mig att tappa allt.


Då är det så viktigt att verkligen lura den där stenåldershjärnan, ta hand om den, förklara att det lurar inga faror runt varje hörn just nu, den är inte ute på jakt, jag är inte jagad.
Jag tog ett bad med lavendelolja och citronmelissolja. 
Lavendel är avslappnande och citronmeliss likaså, just citronmeliss har en kramplösande effekt.
Jag tycker inte om att bada för varmt, då får jag svimningskänslor. Så jag fyller upp bakaret med lagom ljummet vatten, lägger en handduk bakom huvudet och andas. Det händer att jag slumrar till. En varm dusch efteråt, härligt doftande schampo och balsam från frisören gör underverk för håret.
Nyköpt tvål doftar nytt och väcker näsborrarnas nyfikenhet.
Sen smörjer jag kroppen med mitt finaste bodybutter och med roskräm från Weleda i ansiktet.


Jag tar mig en kopp kaffe med en skvätt fin grädde och känner att det är förunderligt vad ett bad/dusch kan göra för kroppen och sinnet! 
Stenåldershjärnan har slappnat av lite grand, min vanliga hjärna börjar ta över och jag känner hopp inför morgondagen, trots femton steg tillbaka idag, så tänker jag, kanske ett steg fram imorgon.