funderingar

Jag har funderat mycket på en sak jag hörde på senaste yogapasset jag var på.
Det var en kvinna som jag kände var lite too much för mig, hon var väldigt utåt och lovordade yogan så till den milda grad, att man hade lika gärna kunnat byta ut yoga-ordet mot t.ex alkohol, knark, gud, vad som helst. Finner inte ordet just nu, som jag letar efter, men det kändes så fel.
Att bli så "frälst".
För mig handlar yogan inte alls om att bli lyckligare, bli gladare, bli lättare. Det är bara en positiv sidoeffekt.
För mig handlar yogan om att jag börjar lyssna till min kropp. Börjar acceptera allt som har med mig och min helhet att göra.
Börjar finna en balans i känslorna. Där ALLA slags känslor får plats. för jag är inte mina känslor, jag är så mycket mer än det.
då jag slipper "bli tvungen" att bara endast känna lycka.

Att göra som hon gjorde, lägga sin lycka i händerna på lyckoruset som kom efter yogapasset, hon beskrev det inte ordagrant så, men jag tolkade det som ett lyckorus, känns så fel för mig.
som om man missbrukar yogan. så som man kan missbruka andra saker för att enbart få känna lycka, rus och pirr. som gör att man glömmer de andra sidorna som kommer med livet.
som gör att man glömmer att acceptera.

är jag ute och cyklar i mina tankar?