måndag 7 november 2011

helgen

Det var något som hände i helgen
var det för allahelgona?


i går lade kroppen av
varenda fiber strejkade.
hur mycket hjärnan än ville, så ville inte kroppen.
jag var tömd.
satte mig på golvet med en halvtimme kvar av jobbet
och kunde bara inte röra mig en millimeter till


på kvällen grät jag bara av att vara tvungen att ta ut och knyta ihop soppåsen
och imorse löd inte fötterna mig.


jag drömde att mamma tömde mitt förråd, fast att jag betalade för det.
jag skällde och gormade och anklagade
och hon grät och jag grät.


försöker fundera ut hur jag skall lyckas klara av vintern och livet
hoppet finns där inne någonstans, det är inte så mörkt som förut
men förtvivlan drabbar mig ändå



4 kommentarer:

till-vidas-ara sa...

Kära fina du! känner så igen mig som det kan kännas! ochändå är allting så bra här, men man förstår inte alltid..och när det känns så, så tror jag man måste det få låta kännas, jag vet inte ens själv egentligen, för jag stänger in så mycket..känner så mycket men stänger in så mycket också..., och jag minns att jag kände mig mest jobbig och obekväm när jag hade en ledsen period på gymnasiet..då fanns ingen..kanske därför också som jag idag drar mig för att visa! tycker det är bra ändå att göra det - och jag förstår! människor är gjorda för sog och deppighet också *****

kramar Lycke

Ej Utgivet Material sa...

Lycke talar klokt. Jag tror att det är så att förtvivlan försvinner inte iväg utan vi får lov att lära oss att leva sidledes...

Anonym sa...

Tusen kramar till dig från mig.
Hälsningar från ML

min tekopp sa...

Usch vännen, så jobbigt det måste vara att känna sådär. Jag hoppas verkligen att det vänder snart, att du får tillbaka din positiva energi och att de där mörka, jobbiga försvinner. Jag finns här om du behöver prata.

Styrkekram till dig!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...