Kollar på På spåret. En kvinna svarar på frågan: vet man varför han skar sönder tavlan? -han hade taskig barndom.
Då slog tanken mig att det är inget man kan skylla på. Det vekar som om det ligger i tiden att se tillbaka på barndomen och sedan på något sätt använda den som ursäkt till varför man är som man är. Klart att den formar en. Jag hade turen att få ha en barndom, även om den har påverkat mig på ett sätt som gör det svårare för mig att leva så som jag önskar. Men jag har turen att ha en barndom, där jag kan plocka ut bitar som passar mig, där jag kan se på bitar som inte passar mig, värderingar som inte är mina, mönster som jag kan titta på, välja att följa eller välja att bryta. En livslång uppgift. Och jag har även turen att nu få ha ett spännande, mer och mer öppet och fint förhållande till mina föräldrar.
Ps. Uppdatering: självklart finns det ju de som har fruktansvärda upplevelser från sin barndom! Men mina funderingar var som så att man kan välja hur man hanterar och hur man beter sig och hur man ändå är en egen person, med allt bagage man har. Som min mor skrev att också bli medveten, det är först då man kan göra val. Ja, tankar och funderingar snurrar och det finns flera olika aspekter.
4 kommentarer:
Javisst är de en livslång uppgift att reflektera över de mönster och värderingar som formar mitt liv. Det är först när jag är medveten om dem som jag får möjlighet att välja...
Det är härligt att hitta nya sätt att förhålla sig, nya perspektiv på relationer.
Jag känner mig priviligerad som har fyra fina barn, nu vuxna, som alla är unika och väljer sina egna vägar att leva sina egna liv på sina egna sätt.
Barndomen påverkar såklart vårt vuxna liv, men vi har eget ansvar över vårt beteende och hur vi formar våra vuxna liv...
Min fina, kloka, härliga äldsta dotter, du skriver så härligt och det är alltid så gott att läsa din blogg!
Jag tycker inte det är en ursäkt någonsin att man har haft en dålig barndom.
Visst kan det finnas förmildrande omständigheter i alla situationer. Men många personer väljer tyvärr att använda sin uppväxt som en ursäkt att medvetet göra felsteg, misshandla sig själva och till och med begå brott. Som jag ser det så väljer man själv vad man skall göra av sitt liv, hur man mådde förut och vad som hände för tio år sedan är ingen ursäkt för att inte försöka må bra idag, för att inte försöka få ordning på sitt liv. Det är ju ingen annan som kan ordna upp livet åt en. Vi har olika förutsättningar i livet, visst är det så, men i slutändan står valet hos oss själva - att välja att leva sitt liv på sitt eget sätt och försöka bli lycklig eller att bara flyta med och låta allt dåligt fortsätta hända.
Jag hade i många avseenden en vidrig barndom och det tog mer än 20 år av mitt liv innan jag insåg att jag faktiskt kunde få en framtid ändå, att jag kunde välja att leva. Än idag vaknar jag på nätterna av att jag drömmer mardrömmar om händelser som jag aldrig kommer att kunna fly ifrån och som alltid kommer plåga mig, och vissa dagar ser jag saker som påminner mig och gör att jag inte kan andas för att det gör så ont i hjärtat. Men jag vill vara lycklig och jag vet att det bara är jag själv som kan se till att det händer. Min barndom hör till mitt förflutna, den innehåller händelser som drabbade mig utan att jag kunde göra någonting åt det. Men min framtid blir vad jag gör den till och jag väljer att vara lycklig i framtiden.
Mamma: intressanta tankar och puss!
Angelica: åh, ja, tack för att du delar dina tankar och erfarenheter och drömmar och av ditt liv! Du är så klok! Kram
Såg filmen Precious igår. Den unga flickan i filmen tar ett medvetet beslut att leva ett liv som hon själv väljer, att inte låta sitt liv, sin framtid, sina barns framtid styras av det hon varit med om som barn.
Filmen avslutas med en dedikation: "Till alla er som är "Precious", och det är ni allihop!"
Angelica: När du delar med dig av dina erfarenheter och tankar ger det oss; omgivningen,
Hopp, Framtidstro och Livsglädje!
Tack!
Skicka en kommentar