Tog mig till tandläkaren (som jag fasar för)
Bad henne titta på ömmande käke
Hon säger, vi drar den översta visdomstanden!
….……………
Darrande ben, bortdomnade händer, rinnande tårar………
Andningssvårigheter…………
Andas Emmie, yoga-andas! Tänkte jag. Funkade sådär.
Bedövad.
Knak krasch
Tanden är ute!
Jag tog mig hem efter en halvtimmes vila i väntrummet.
Och nu är den rackarn ute. Och jag lever. Och känner mig bra stolt, över att ha klarat det, över att lyckas hyfsat på att hjälpa kroppen efter hyperventilation och anspänning tillbaka till avslappnat läge.
2 kommentarer:
ajaj vad jobbigt. men duktig du var och nu är den ju borta. vad skönt. och du, jag tycker du är jättefin på den där bilden. rutiga klänningen (?), mörka håret, ser lite gammeldags ut..! och tack för orden. de värmer alltid. gladare här nu, snön är borta, men lite väl kallt för att vara maj, längtar värme..sommar..
kramar Lycke
ursch :S
Skicka en kommentar