fast ändå ingenting
tankar som väcker känslor som inte vill synas i dagsljuset
visdomens tand värker och moler och går på
men inte känner jag mig något visare.
känslespröna står rakt ut och är på max, största insugningsförmåga och jag pallar inte
varken tempo, ljud eller liv
i skogen går det bra
men allt det där andra då, som blir lidande då?
1 kommentar:
Hej rara * känner igen mig så mycket..vi, de där människorna, som känner så mycket, på gott och ont. och hur man kan behöva dra sig undan och läka i naturen. det blir bra det där tänker jag. man lider igenom vissa saker..och man vet att det kommer en ljusning när man gjort det. ett litet steg i taget..uppåt..gott ***
kramar om, Lycke
Skicka en kommentar