lördag 27 mars 2010

Lördagsregn innan frukost

Jag har funderat på en sak ett tag. Inte tillräckligt länge egentligen för att kunna utveckla, men jag skriver ner tankarna ändå.
För jag skulle önska att umgängeskretsen generellt skulle vara lite mer blandad. Med blandade åldrar mest tänker jag då. Att man inte bara umgås med jämnåriga. För det finns så mycket kunskap hos de som har levt några år längre än en själv, som man missar om man inte känner någon.
Redan i unga år hade jag behövt någon som stöd, någon vuxen, som jag inte är släkt med, utan någon helt utomstående, som kunde finnas där och förklarat lite mer kanske.
För i tonåren var jag bra ensam, med mycket ångest och oförståelse med vad som egentligen händer med kroppen.


Men även nu, så hade det suttit fint med en eller några som är lite äldre som är min vän. Som man kan dela livserfarenheter.
Inga bittra människor tack, utan människor som är rika på livet, som är glada i livet, som ändå kanske har haft många motgångar, men tagit sig igenom dem och kan tipsa hur de orkade, hur de stod ut, hur de klarar av att vara vuxna.
För ibland orkar jag bara inte vara vuxen, med allt vad det innebär i dagens samhälle.
Att man skall göra så många val, att man skall veta vad man vill bli osv. 
Hade jag haft någon vän att stödja mig mot, att glädjas med, att sörja med med mera, så hade livet kanske känts lite lättare ibland, lite roligare, lite mer hoppfullt.


Jag tänker på hur det var förr.
När flera generationer faktiskt levde tillsammans, bodde tillsammans. Där fick man hjälp med sådant man behövde utav mamma, mormor och kanske till och med gammelmormor, farmor osv. Jag tänker även på att männen kanske kunde må bra av det, men det känns överlag som att de kanske är bättre ibland på att blanda åldrar? Jag vet inte. Mest ser jag till mig själv, hur jag skulle vilja ha det, vad jag tror skulle vara bra för mig.


Jamen, att jag faktiskt får ett kvitto på att det finns människor, som har det minst lika svårt som jag, men som ändå klarar av det på något sätt och tar sig igenom och är starka och som jag kan prata med. Som inte är en professionell "pratare", utan en faktiskt vän.


Jag läser en blogg, vars innehavare är en kvinna utav sällan skådat kaliber, enligt mitt tycke. Den är helt underbar, kika in hos Lotta!


Så, det var lite lördagsförmiddagstankar så här i regnet.



4 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, tänk att det är så enkelt att vi tror att vi ska klara allt själva. Vi flyttar långt hemifrån. Jobbar, tar hand om barn, ska vara lyckade, ordnar med middagar, ha fina kläder, plockade ögonbryn, tränar, städar, handlar. Ja allt gör vi själva. Undrar varför alla blir utbrända nuförtiden=)=)=) Tänk att ha en gamlamormor här hemma. Inte bara som bakar en kaka utan som också låter en sitta ner och dricka kaffe på bit. Prata om allt. Underbart.
Vi får inte glömma att skratta mycket. Fnissa. skratta högt.
Vidga våra vyer lite. Det drömmer jag om nu. Kolla här:http://www.intervac-homeexchange.com/
Linda

Emmie sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Emmie sa...

Det låter lite som det de gör i min favoritfilm the holiday.:))
skall kika lite närmre på det, det verkar himla intressant!!

Anonym sa...

Åh...då måste jag nog se den=) Tack för den! Linda

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...