Viktigt, angående mänskligheten.

Jag vill bara skrika. jag är så besviken just nu. just i denna skrivande stund av förtvivlan.
det går ju över sen, det vet jag. men om jag inte delar med mig av detta så spricker jag.


så jag skriver.
om sorgen över oförstående och rädda människor.
jag skriver att det är sorgligt vad mänskligheten gör mot varandra. 
hur fruktansvärt det är när man blir sårad. 
hur ont det gör.
hur sorgligt det är när andra människor lägger över sina rädslor och sin skit på andras axlar.
på mina axlar.


det är tur att det finns starka människor som klarar av att ta allt detta. 
att de klarar att resa sig. 
att de klarar att inte kasta tillbaka. 
att de klarar av att vara klarsynta, trots tårar som suddar blicken.
tur att jag är en av dom. 
annars vet jag inte hur jag hade överlevt.


och det är tur att det finns fina människor också. som klarar av att ta hand om sig själva. 
jag skriver hur viktigt det är att man tar hand om sig själv på ett fint sätt. 
att man älskar sig själv för den man är, både brister och fina sidor.
jag skriver 
att då klarar man av att vara stark och man klarar av att ta hand om varandra också. 


även om det gör ont nu.
även om jag kokar över av ilska, av impulsen av att försvara mig.
så backar jag. och bara släpper det.
tänker att det rör inte mig. det handlar om dom.
tänker att människor mognar olika fort. tänker att de har inte hunnit dit än.
och det är sorgligt. 
men det är så det är. och så får det vara nu.