Försmak

Hon drog upp kapuschongen tätare runt ansiktet.
Den där frustrerade känslan hade hängt över henne hela dagen. Precis som ovädret som nu var på ingång.
Det hade verkligen blåst upp rejält och hon kände de första regndropparna på nästippen.
Men hon var tvungen att gå ut. Det var skönt att känna upproret utom sig, inte bara på insidan av kroppen. Som om det blev mer naturligt på något sätt. Hon kunde vara ett med naturen.
När hon passerade brevlådan vid slutet av den smala grusvägen, hade lockat börjat smälla upp och ner av blåsten.
Hon förväntade sig verkligen inte det hon fann när hon kikade ner i lådan. Där låg ett vitt kuvert, med husets adress på, men inget namn.






Vem är den mystiske brevskrivaren? 
Vem bodde i huset innan?
Kan hus ha själar?
Är breven till henne?
Skrivs det verkligen i nutid?