tisdag 12 oktober 2010

frozen

Jag sluter händerna runt, runt den varma heta kaffekoppen i hopp om att värma insidan men det räcker bara för stunden, räcker endast till händerna, resten är fruset, frusen in i märgen och sorgsen, sorgsen för livet liksom, någon sa det är endast du som kan leva ditt liv, ja men om jag inte vill leva mitt liv då och jag öppnar nya numret av tidningen som låg på hallgolvet när jag kom hem och bladen prasslar, fingrarna fryser mer nu, när jag måste släppa om koppen, måste släppa taget, och tankarna far runt där inne i det mörka, tankarna far och flyger och det blir ingen ordning alls.

3 kommentarer:

Leila sa...

Åh, känner igen mörkret. Men det viktiga, som jag övar mig på, är att ljuset behöver mörkret och att båda delarna är okej att känna. Men inte känner jag så när jag står där mitt i orkanen. Men ja. Ändå.

Emmie sa...

ja. övar gör jag också. och som du säger, mitt i orkanen funkar ingenting. fångad av en stormvind?

Leila sa...

Verkligen så. Man känner. Som om det är utanför egenkontroll och lite av tricket är väl att man borde inse att det är bara en själv som har kontrollen över stormen egentligen. Men så himla svårt.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...