söndag 10 oktober 2010






hon sprang. kutade. tog sig för bröstet och rosslande andetag letade sig upp och ut ur strupen.
svidet i ögonen ville inte gå över.
hon sprang tills det gjorde ont i halsen. ont i lungorna. då gjorde det andra inte lika ont.
stannade flämtande precis innan gläntan. hon ville hålla sig där i mörkret. i det dolda.
som en skygg liten harunge. som skrämts och nu var osäker på.
om det verkligen var så tryggt som lovats.
blicken sökte sig över gräsplätten där solen strålade. de gulnande grästuvorna påminde henne om hennes egna vissna tufsiga hår.
hon torkade näsan med baksidan av handen. torkade av den på den sticksiga tröjan hon hade fått på sig i brådskan.


så där. tvärs över gläntan. såg hon den.
fåtöljen.
den liksom hade gömt sig först.
men nu stod den där, överraskande och smaragdgrön.
sugande grön färg som kallade.
inbjudande.
efter att ha stått still en stund och bara betraktat så var hon stel när hon skulle gå.
det var kyligt. nu när svetten inte rann tillsammans med tårarna längre.
med staplande steg tog hon sig runt gläntan. ville inte ut i ljuset. ville inte spricka i solen.
hon smekte längs med armstödet på fåtöljen. den såg så inbjudande ut. som om den liksom hörde hemma där ute i skogen. som en oas. en mjuk famn.
den smälte in så bra där.
undrade om hon skulle smälta in lika bra i den.
prövande satte hon sig försiktigt.
kunde ju inte veta om fjädrarna höll.


hon satt där, omsluten av den gröna famnen. den fuktiga luften runt om henne kändes frisk och skön, renande ner i lungorna.
huvudet passade perfekt i gropen i ryggstödet. ögonlocken blev tyngre och tyngre och i samma stund då solen försvann ifrån gläntan framför henne slöt hon ögonen och somnade in.

5 kommentarer:

gunillaedding sa...

Vackert!

Lisa sa...

så fint!

Catrin sa...

Tack snälla, du förstår inte vad det värmer!! Kramkramkramkraaam!

Styleabaad sa...

Åh.... fint!

felicia sa...

Fint! Och spännande. Bilderna på fotöljen är väldigt ensliga.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...