onsdag 10 november 2010

Tankar som far omkring, de hörs nästan ingenting, lite rassel och lite pling, rassel, rassel, rassel och pling.

Talar mycket med min vän och sjukgymnast när jag är där.
Hon har genomlevt en hel del, och får ju även andras livshistorier genom sitt jobb.


Vi diskuterade häromdagen om förmågan att säga nej. För det är så, att både hon och jag har vänt ut och in på oss själva, vridit och vänt som en disktrasa, för att räcka till för alla andra, för att vara snälla mot alla andra, för att vara alla andra till lags.
Till sist gör sig kroppen påmind på ett eller annat sätt, den säger, skriker bankar och slår 
- HALLÅ, här är jag, glöm inte mig för guds skull! Jag är inte bara ett skal som man slänga och kasta och vrida på hur som helst utan att jag går sönder.


Förmågan att säga nej har försvunnit, förmågan att "skydda" sig själv har försvunnit, det går inte på automatik att sätta sin egen hälsa och välmående i första hand, när man i så många år sätter annat och andra framför. 
Det kräver stenhård träning från min sida att uppmärksamma dessa situationer, där jag glömmer mig själv och trycker ner mig själv och vrider ut och in på mig själv. För att vara snäll och väluppfostrad och ordentlig. 
Och det där dåliga samvetet dyker upp i hörnet så fort jag har satt ner foten i steget framåt. 
Skam och dåligt samvete är min värsta fiende skulle jag vilja säga. 
Självklart behövs ju även dessa känslor i vissa situationer, annars finns ju ingen spärr.
Men när de tar överhanden, när de genomsyrar varje handling och tanke jag gör, som egentligen är okej. Då är det något som har blivit fel på vägen.


Det är de känslorna som är bekanta, då blir det läskigt när andra " bra" känslor tränger sig fram och vill bli kända. Som glädje, lycka, tillfredsställelse, fullkomlighet, känslan av tillit och att bara vara. Det är då det gamla beteendet dyker upp, för att liksom föra mig tillbaka till välkända känslor och välkända mönster.


För det kan vara så läskigt att vandra in på en väg som man inte känner till. Innan man har lyst upp den och fattat att den hade ju finare utsikt, finare stråk, lättare backar, härliga nerförsbackar och många diken att ligga och vila i.
Då är det så lätt att vända tillbaka och fortsätta att vandra på den där vägen, där man känner till varenda liten tistel, varenda litet bi, avgrunden som ligger så nära tätt inpå.


Men icke! Jag försöker att lura huvudet så mycket som det bara går, tro att jag är på den säkra vägen, när jag i själva verket vandrat in på den där osäkra, okända. 
Att i varje situation där jag utmanar mig själv, se det som ett äventyr, ett experiment, jag är en forskare som gör det här, för att få fram ett resultat. Spelar ingen roll vad resultatet blir.
Hur var det nu man gjorde på högstadiet, man ställde en hypotes, utförde experiment och voilá fick man ett resultat som antingen stämde överens med hypotesen eller inte.
Stämde det inte med hypotesen, var det bara att ställa en ny, utföra ett experiment och se om det stämde då.


Jag övade på det där med att bädda ner det dåliga samvetet, klappa det på huvudet och säga att det var inte i denna situationen som det behövdes, jag hade rätten att säga nej, för jag ville inte. 
Behöver inte komma med någon förklaring till varför jag inte vill, det är okej att jag inte vill ( för jag tänker i mitt huvud att jag vill, men hinner inte, men så är inte fallet, jag vill inte, och då vill jag vara ärlig och säga det) Kände mig som världens hemskaste och mest fulaste bov. 
Men jag gjord'et i alla fall!


Nu var jag på väg att ursäkta att texten blir rörig, men det struntar jag i att göra. Struntar i att ursäkta mig själv och min existens.





3 kommentarer:

Beatrice sa...

Väldigt bra tankar, visst är man ibland denna trasan både urvriden men även sur & luktar illa //kram

gunillaedding sa...

Heja dig!!!!

Pussar och kramar i mängder!!!!

Goaste Emmie!!!!

<3 <3 <3

Matilda Barnboksillustratör sa...

bra! aldrig ursäkta för din existens!
förstår tankarna kring det dåliga samvetet, det tror jag alla känner igen sig i!

ta hand om dig, och STÅ PÅ DIG! :-)
kram!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...