söndag 19 december 2010

funderingar och fjärde advent

Idag är det fjärde advent. tiden bara rusar iväg. jag hänger inte med. 
igår och idag är knepiga dagar. det har hänt så mycket denna veckan, så jag har inte hängt med i känslosvängarna, och då stänger jag av.
så i fredags när jag fick ett jobbigt besked, då kände jag ingenting. helt tom. och mätt efter lunchen. det var det enda. det är så skönt att inte känna något.
men jag vet ju att det straffar sig senare. jag vet det så väl. ändå så tänker jag inte på det i stunden när det händer, för jag stänger liksom inte av medvetet. Jag tänker inte att nu stänger jag av, och låter bli att känna något. jag blir mest förvånad över att, oj, jag känner inte, ja, vad skönt!
för den där ångesten är så svårt att känna ibland. 
Men jag vet ju. att låter jag den inte komma, så växer den sig större och större, likt en cancersvulst, den skriker och bankar, släpp ut mig, släpp ut mig. och till sist så ter det sig i magvärk, magkatarr, tarmproblem som heter duga, ångest över det, det blir ett spinnande hjul som jag springer i som en hamster som inte vet hur man tar sig ut.

Fast jag vet väl det egentligen. Det är bara det, när det går för långt, så är det så svårt att hoppa ur, för farten är så himla hög, och det är ju mer läskigt att hoppa ur ett snabbt snurrande hjul, än att stanna kvar och springa runt runt, och bli mer yr i huvudet.



Ja, jag vet inte om ni hänger med. Jag behövde mest bara skriva av mig, rensa tankarna, och andas lite.
Och fundera på vad det är som gör det så svårt för mig att ge sjutton i att stänga av känslorna. Jag funderar på hur jag skall göra, ta hand om mig, innan det är går för långt varje gång.
Sen är det ju lite olyckligt att det dyker upp två jobbiga saker på en och samma vecka, plus flera bra saker också. Då orkar inte hjärtat hänga med, det orkar inte pendla så enormt mellan sorgen och glädjen, det blir för stora skutt.
Då blir jag apatisk istället. och mår illa. och eftersom att jag har en hemsk kräkfobi som jag jobbar med att komma över, så blir det ännu en prövning i att gå runt och må illa, och när ångesten redan är så hög, då är det svårt att tillämpa ångesthantering på kräkfobin.
och jag funderar på vad det är som gör det så svårt för mig att gråta ibland. tårarna är liksom för tunga. för stora. jag orkar inte gråta, samtidigt som jag inte inte orkar gråta. limbo. där stänger jag medvetet av tårarna. jag sväljer och sväljer och tvingar mig till att inte gråta när den känslan kommer. men samtidigt som jag längtar efter att kunna gråta när jag mår som sämst och inga tårar kommer.


Men, som sagt, jag funderar på vad jag skall kunna lära mig av detta. hur jag skall kunna bli bättre på att hantera det här som sker i mig.
hur jag skall få fart på arslet och inte sitta i den onda spiralen och tycka synd om mig själv och må dåligt.
hur jag skall få fart på mig att göra något, göra något som ändå inte är att göra något. något där jag inte tänker. utan bara är. det hjärta och hjärna får vila, utan att för den sakens skull stänga av.


Ja, det blir rörigt det här. Men nu är det ute.


och ute faller snön.




ps. jag blir sällan förkyld i näsan eller halsen, jag blir förkyld och sjuk i själen när det är för mycket. det gör det lite lättare att få perspektiv på saken. då tänker jag, hur botar jag och tar hand om denna förkylningen nu då? precis som man tänker om en "vanlig" förkylning.
och ingefärste är bra, mot allt tror jag. yoga-andning, suficirkelrörelser för cirkulationens skull och lite klapp på kinden, så blir nog allt bra till jul ändå. och blir det inte det, så är det okej, även det.


puss

5 kommentarer:

Anna @sweet life sa...

Kram!
(och bara för att jag är nyfiken, vad är suficirkelrörelser?)

felicia sa...

Nej men vad tråkigt att höra. Ta hand om dig nu!
Och jag vet nog lite hur du känner, jag är nämligen också väldigt duktig på att stänga av känslor.

Stor kram!

Styleabaad sa...

Usch vad jobbigt, jag har nog också haft en själslig förkylning den här veckan, allt har varit upp och ner... Det är himla trist men jag hoppas verkligen att du känner dig bättre snart! Ta hand om dig! Kram

Catrin sa...

Åh jag önskar så att jag kunde får bära lite av det jobbiga åt dig. Och jag känner igen mig så väl. Jag är oerhört känslig av mig. Är jag ledsen så blir jag jätteledsen och blir jag glad så blir jag jätteglad. Det är sällan att jag hamnar någonstans mitt i mellan. Och det tar på krafterna.

När jag är ledsen så brukar jag tänka att "man får vara ledsen och det blir bättre" och oftast brukar det faktiskt avdramatiserats lite. Det är en jobbig tid nu och det får vara så. Om en timme, en dag, nästa vecka eller om en månad så kommer det att kännas bättre igen. För det blir alltid bättre.

Ta hand om dig Emmie!
Och kom ihåg att det är okey att vara ledsen och tycka synd om sig själv. Så länge man inte fastnar där och det vet jag att du inte kommer att göra. Kram&kärlek!

Lisa sa...

Åh käraste du. Önskar jag kunde göra något. Jag är också känslig utav mig och känner igen mig himla mycket. Det blir alltid bättre när man mår dåligt, det är ju tur det.

Hoppas du mår bättre snart.

Kramar i massor. <3<3<3 Ta hand om dig!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...