onsdag 13 juni 2012

Klotter( försöker att inte vara så jävla präktig)

Ibland känner jag en stark längtan efter att få vissa personer att tycka om mig. Personer som jag ser upp till och tycker verkar häftiga och smarta och har allt liksom.

Men när jag strävar efter att få, utan att ge på rätt sätt, utan att ge mig som jag är eller att ta kontakt utan att egentligen vara nyfiken på den andra, bara upptagen av att ställa till mig, bli så söt och beskedlig och snäll och okrävande eller rätt-tyckande som jag bara kan bli.

Då blir det fel. Det är inte så jag vill ha det.
Det är gamla invanda mönster.

Jag vill finna människor, som verkar intressanta och härliga, och ge av mig precis så som jag är, och vara nyfiken och öppen, och tycker den andra om mig så är det ju ett plus, annars får det vara.

Ta kontakt, inte för att jag vill bli uppmärksammad, utan för att uppmärksamma. Vara nyfiken, och ändå behålla min integritet.

Har upptäckt att när jag har levt i ett parförhållande, så har jag förminskat mig till sist så mycket att jag knapp finns. Allt för att vara den andre till lags. Så har även fallet varit i kompisförhållanden och i jobbsituationer.

Nu försöker jag klura ut hur jag kan ändra på detta. Och klura ut hur jag får fram andra sidor hos mig, än bara den gulliga söta lilla. Hon får såklart finnas kvar.
Men hur gör jag för att få fram alla klokskaper, erfarenhetsärr och min modighet? Hur får jag folk att se att jag är äldre än 17?
Eller spelar det någon roll, bara jag inte låter mig bli så som de tror jag är, utan vet innerst inne att jag är äldre än så.
Det beror väl på i vilka situationer.
Är det en jobbsökning kan ju pondus vara bra att ha. Lite mer kraft i min framfart.
Inte tro om mig själv, att jag inte klarar av något. Förutom att sitta på en piedestal och vara söt......

Mötte en människa på stan idag, vars ögon och utstrålning var magisk. Syntes över halva torget. Ett lugn spred sig i mig. Och stjärnhimmel.
Sån vill jag med vara.
En sån som blir ihågkommen.
För att jag är jag.




4 kommentarer:

gunillaedding sa...

Så härlig läsning!PUSS!!!

till-vidas-ara sa...

vacket om det kära du! haft många sådana funderingar när jag var yngre. ibland nu med åsklart, men jag minns att jag en dag tänkte att nä...jag tar det med en klckaspark och är som jag är bara...går dit jag vill bara, sitter och pysslar med det där bara...så visade det sig att det kom fram människor till mig istället för att jag stod och önskade av andra. det var så skönt, att hitta det där att bara vara och trivas i mig själv, att stolt tycka och tänka bara precis som jag, coh som du säger så gillar de det så gör det det, annars får de väl leta annorstädes :) så många människor så värdefulla dagar..liv...lev och låt leva, amen..

kramar Lycke

Jenny Olofsson sa...

Det där känner jag igen. Alltid lika svårt att vara alla tillags...

Tillslut får man sluta försöka så mycket och bara vara. För de bästa vännerna och de som kommer bli de bästa vännerna kommer tycka om en ändå ^ ^

till-vidas-ara sa...

Hej rara! hoppas ni har bättre väder nu, elelr är det illa överallt! idag blåser det fasligt och är inte så varmt så jag stannar inne med er :)

kramar Lycke

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...