Det är inte jag, där i spegeln. Som tittar på mig med äcklade ögon.
Som tittar på mig som om jag vore mindre värd. Bara för att jag inte har den kropp som jag hade när jag var 18.
Det är inte jag, där i spegeln. Som tittar på mig med en granskande, klämmande, kännande blick.
Det är inte jag, där i spegeln. Som sliter av mig kläderna i frustration över att kläderna sitter fel. som kastar kjolen längst in i garderoben. Bara för att blicken fastnade på ovältränade armar.
Det är inte jag. Det är en sjukdom. Som får mig att säga och göra sådana saker.
Så det så.
Och nu räcker det!
Så det så.
6 kommentarer:
Just det! På det där spöket, in med det tillsammans med allt annat skräp längst in i skåpet! Se den vackra fjärilen som träder fram bakom spökklädnaden!SE DIG!
Pussar och kramar!
lite som: i solen spricker trollen..:) därför lägger jag ut trollet här, så spricker det lite mer..:)
Såhär. Livet är för kort för att göra sådär. Var dag är ny. Sträcka på sig. Le. Säga tack för allt det fina. Säga tack för att kroppen är frisk. Tack för livet. Tack för en fin blogg=)=) Linda
Tack för en fin kommentar!:)
Kan bara instämma i pep-kören ! Du är ju så fin ! Och fortsätt spräcka alla dina troll i solen :-)
Om du någon gång känner för att bolla så kan du alltid nå mig via mail.
"två steg framåt, ett steg bakåt" Mer kan man inte begära av sig själv.
Skicka en kommentar