nej vet ni vad

jag startar om. kan inte hålla mig borta. men gör en helt ny blogg.
vill ni så hittar ni mig här:
vårsommarvinterhöst

Nu är stunden kommen

Har tappat bort mig själv, vet inte vem jag är

Fattas bitar både här och där
Karusellen snurrar fortare och fortare
och det känns
som om jag spridit ut mig för vinden och samtidigt sugs in här, i nätet, genom telefonen genom datorn ut i det stora ofattbara web-molnet
Där ligger jag i olika fluffiga moln
Ser inte hör inte vet inte vart jag är

Hallå? Kan jag svara?
Jag vet inte jag kan inte fast jag kan nästan allt men ändå ingenting

Vaknade med ett ryck och kände att nu får det räcka, nu är det bestämt
Så nu mina vänner
Säger jag tack för den här tiden och hejdå här
För att gå och leta upp alla små bitar och vem vet, kanske dyker jag upp någon annanstans någon gång

Idag ni

Idag sjunger jag som nalle puh; tiddelipom
Och njuter av lilla energin som kom av att solen lös imorse.

Vad gör ni denna lördagen?

Det regnar

Det regnar det regnar det regnar.
Trots panikångestattacker och en trötthet som känns sjuklig finns det en liten liten hake som hakar fast vid att det ordnar sig, det kommer att lösa sig till slut.
Den är skön den lilla flyktiga känslan
Det är skönt, när jag inte behöver fixa det som är, inte åtgärda ångesten för någon annans skull, utan bara få låta den komma, bubbla ut i tårar och andnöd i duschen, och sedan är det lättare att andas.

Men det som skrämmer mig då, är det där med att vi vill ha barn, och om vi nu lyckas få barn genom provrörsbefruktning, så har jag ett barn. Hur gör man då?
Om jag skulle må så dåligt igen?
Klarar jag verkligen det?
Är det verkligen rättvist mot ett barn att sätta det till världen om jag stundtals mår väldigt dåligt?
Borde jag "fixa" mig först, det vill säga, typ lägga in mig på kloster eller dylikt stillsamt ställe och genomgå riktigt uppskakande omskakande skälvande terapi?
What do I know...

Midsommarbilder i efterskott!

I am

Jag är en
bubblande kokande vulkan.
Där det kommer en flod av tårar
istället för lava.
För Guds skull, vad du än gör,
täpp inte igen hålet!

Vad händer om man stoppar en sten i hålet på en vulkan?

Ångestdag hej

Illvillig ångest kommer krypande upp och in och runt
Som en korsett som snöras åt hårdare och hårdare runt revbenstrakten
Jag vet att det går över
Det gör det alltid.
Men det är så förbannat tungt att andas och det gör så ont och det där med att det liksom fattas en anledning till det.
En direkt orsak.
Gör det liksom ännu svårare på något sätt.

Rastlöshet. Blandat med isande och förlamande ångest.