När saker och ting inte blir som man tänkt sig. eller ens knappt tänkt, bara tagit för givet.
livet får en annan vändning och det slår mig i duschen på morgonen och vattnet blandas med tårarna.

så ljuvligt!

tänkte bara meddela att solen nästan är på väg fram, det är nästan 10 grader varmt och jag har öppnat upp både köksfönster och balkongdörr, fåglarna sitter och sjunger om våren, låter precis som de är här inne på kafferep!
Ljuvliga fågeltoner som letar sig in i hjärtat och smälter allt vad stress och måsten och framtidstänk som finns.

Lurigt väder och luriga tankar

det har regnat nästan oavbrutet i tre dagar här nu, idag blåser det mindre, men är fortfarande bara 5 plusgrader ute.
Inombords frodas tankar och känslor som jag VET inte är bra för mig, men ändå, så tar den där lilla lilla luriga rösten över. Jag säljer kläder som jag tror jag ser för tjock ut i, minskar på matintaget "omedvetet", klämmer och känner och bannar och bränner.
Hittade det här inlägget, och BAM! så slog det mig, att vad sjutton håller jag på med! På den bara igen, samma sak, om och om igen, glöm inte bort att prata med ätstörningen, för dialogen, motargumentera, inte bara försöka tysta eller ignorera.
För den finns där, den är lika verklig som vädret, men lika verklig behöver inte betyda att den skall få ta plats.

"kiss"

"kyss mig själv och kram, var snäll och vänlig, kroppen har inte gjort mig något ont!"

Ebba och Didrik

Jag tittar på Ebba och Didrik på svt play och gråter och värken i hjärtat träffar så rätt och så innerligt och så djupt.
Lyssnar på Kaj Husell när han står på stranden och säger till Didrik:

" Smärtan är en del av glädjen, precis som natten är en del av dagen. Man kan inte gå omkring och låtsas som om natten inte finns bara för att man är mörkrädd. NÄ!"

Lördagsfunderingar

Kollar på På spåret. En kvinna svarar på frågan: vet man varför han skar sönder tavlan? -han hade taskig barndom.
Då slog tanken mig att det är inget man kan skylla på. Det vekar som om det ligger i tiden att se tillbaka på barndomen och sedan på något sätt använda den som ursäkt till varför man är som man är. Klart att den formar en. Jag hade turen att få ha en barndom, även om den har påverkat mig på ett sätt som gör det svårare för mig att leva så som jag önskar. Men jag har turen att ha en barndom, där jag kan plocka ut bitar som passar mig, där jag kan se på bitar som inte passar mig, värderingar som inte är mina, mönster som jag kan titta på, välja att följa eller välja att bryta. En livslång uppgift. Och jag har även turen att nu få ha ett spännande, mer och mer öppet och fint förhållande till mina föräldrar.

Ps. Uppdatering: självklart finns det ju de som har fruktansvärda upplevelser från sin barndom! Men mina funderingar var som så att man kan välja hur man hanterar och hur man beter sig och hur man ändå är en egen person, med allt bagage man har. Som min mor skrev att också bli medveten, det är först då man kan göra val. Ja, tankar och funderingar snurrar och det finns flera olika aspekter.

hänt i veckan på instagram

Drinkvagnen har fått flytta från köket in till sov/tv-rummet

Nytt skåp som vi fått börjar känna sig som hemma

Vacker solnedgång i januari

Nya byxorna med lagom höjd i midjan och tillhörande skärp, love it!

Fågel röd ( som är inhandlad i blomsteraffärens julgransavdelning, vem sa att det bara skulle vara julgransdekoration?) i håret

inspirerande

Vi har inga tevekanaler hemma.
Men vi har ändå köpt en ny stor fantastisk platt-tv. Vi hade en gammal tjock-tv, fungerade utmärkt, men inga funktioner. så som vi har nu, där man kan koppla in datorn i teven.
Så nu kopplar vi in datorn och tittar på fantastiska dokumentärer från svt:s K-special.
Kika på de här!:


Madame Monet och hennes man, målaren.


Louise Bourgeois- spindelkvinnan

one year anniversary

Idag för ett år sedan-
stod jag klockan halv tre utanför varbergs stadshus
så nervös
att vigselförrättaren inte skulle dyka upp.
Hade ju drömt mardrömmar om detta under natten.
Men han dök upp.
Och jag och min sambo blev herr och fru Edding.


Ett år som fru. 
Ett år med en man. En underbar, klok, snäll, fantastisk, rolig och galen man.
Ett år, så lite och ändå så mycket.
Två resor, en bröllopsresa och en julresa.
Med min make.


Idag firar vi pappersbröllop!

Och hörrni.

Jag önskar er ett Gott Nytt År.

Ett år där mycket kärlek, till varandra, till livet och er själva får plats.

Där insikter, äventyrslusta i vardagen och drömmar slår in.

Ett gott nytt år, med möjligheter och där rikedomar i form av varandra får plats.

Puss

finaste komplimangen jag någonsin fått

är av min halvsyster och hennes sambo, som sa att jag är lite lik Colette i Pan Am.
Det var när jag sa att jag ville klippa mig som hon, som de sa det och jag ler fortfarande när jag tänker på det, för jag tycker hon är så himla vacker!

London at Christmas

Vi for till London över julen som sagt. Det var konstigt att inte spendera julen med gamla familjen, men det var även ljuvligt att spendera julen i en annan stad tillsammans med min nya familj, jag och min man.


Vi åt god mat, bland annat gås, stekt rödkål och ugnsrostad butternut squash.
Drack rödvin och en och annan inte alls god öl ( mannen blev rätt missnöjd, man tänker ju att england= god öl?)


Vi satt i gröna sammetssoffor och drack te och käkade scones på Harrods på julafton, jag hade min finaste nya gamla klänning från Drömma-Lotta, spanade på allt sistaminutenshoppande folk, förundrades över operasångerskan i trappan på Harrods.


Bodde i ett jättemysigt och fint hotell, det var ett gammalt townhouse och hade endast 16 rum.


Vi åkte dubbeldäckare, såg massvis med poliser som vaktade en stor demonstration med kongolesiskt folk framför premiärministerns hus, de visade sitt missnöje på ett väldigt beundransvärt sätt, de dansade, sjöng, blåste visselpipor.


Ett litet miniäventyr:

Merry Christmas

Önskar er alla en riktigt god jul, själva tar vi vårt pick och pack och drar till London över helgen.

Julpyntat blev det lite grand i alla fall, med nejlikor i ljuvlig färg och röda julduken på köksbordet

Going to London!

Packar ner nya klänningen som jag köpte på Judiths fina bloppis. även pälsvästen jag hittade på en annan loppis får hänga med.

nu och nu och nu och nu och nu

det prasslar
    Jag stannar upp
  lyssnar
    undrar
vad är det som prasslar?
 sökande blick
 fastnar på hyacint i hörn
aah
  går dit, lyssnar närmre
     vad säger du lilla vän?
Ja visst gör det ont när knoppar brister
  men det går över sen
lite magiskt 
     livet som händer
nu och nu och nu och nu och nu
och i varje och finns också
                ett nu


  

gläns över sjö och strand

stjärna ur fjärran


jag har sakta stickat mig en offerkofta, den värmer ett tag, sen sticks och kliar den så förfärligt.
Orken har tagit slut, det är så utmattande att hela tiden försöka stå emot, vara stark och inte lyssna på. den där lilla elakingen som sitter på ena axeln.
som viskar elaka saker och nyper mig i örat när jag mår bra.
det är som om jag hela tiden försöker tänja ut en gummisnodd, kämpa kämpa kämpa, och till sist pjiong! så är den tillbaks i otänjt läge, jag är tillbaks på noll, allt jag byggt upp är som borta och hjärnan vill inte veta av när jag tänker på det jag lyckats bygga upp, det jag mått bra av.
det gör ont att göra saker jag vet att jag mår bra av.
det gör ont att tänka på saker jag vet jag brukar komma upp över ytan av.
hela kroppen skriker nej nej nej
och det är ju så skönt att sluta äta
att göra mig illa med det
för då gör det andra mindre illa
jag vet ju allt det här
ändå hamnar jag där igen


så
ge mig lite tid
ge mig lite julefrid
jag vet att jag klarar av det
jag vet att det inte är hopplöst även om det känns så just nu
jag vet att jag förtjänar att ha ett bra liv
att min plats förtjänar att få vara här just på denna jorden
jag vet

jag skall bara minnas det

Åskoväder i december?

Jag har aldrig någonsin vart med om att det åskar mitt i mörkaste december??
Vädret blir bara konstigare och konstigare.
Kolla in på länken här hur det såg ut över landet utanför Varberg inatt!
Hallands Nyheter


och idag är det på dagen ett år sedan våran fina kära fina lilla hund Molly fick somna in efter en längre tids sjukdom och ålderdom.
Sörjer och saknar och gläds åt de fina åren vi fick med henne!

när nätterna blir långa och kölden sätter in

fast just nu 
är nätterna alldeles för korta
och dagarna alldeles för långa

efter stormen

det stormar i mig istället
julen närmar sig, så också minnen, önskan om att allt skall vara som förut och önskan om något eget, en egen tradition, bryta med det gamla, det som mest bara gör ont nu om jularna.
Bergatrollet har vaknat, jag gör allt för att vyssja det till sömns, så kanske kanske det sover för alltid sen.
Jag försöker att

nej jag vet inte.
jag försöker ingenting. bara att vara i det. i det här.
och på julafton åker vi bort. bara han och jag.
min älskade.

Fars dag

Idag firade vi far, både födelsedag igen och fars dag, mammas examen, livet, hösten, familjen och kärleken. Här kommer ett axplock av dagen i bilder:

gjort kort

novemberkaktus

förklädesfar

Presentinslagning jag blev nöjd med

Liten mormor, mamma, kusin och systers arm

Jag i lila nyinköpt secondhandnattlinne/klänning

helgen

Det var något som hände i helgen
var det för allahelgona?


i går lade kroppen av
varenda fiber strejkade.
hur mycket hjärnan än ville, så ville inte kroppen.
jag var tömd.
satte mig på golvet med en halvtimme kvar av jobbet
och kunde bara inte röra mig en millimeter till


på kvällen grät jag bara av att vara tvungen att ta ut och knyta ihop soppåsen
och imorse löd inte fötterna mig.


jag drömde att mamma tömde mitt förråd, fast att jag betalade för det.
jag skällde och gormade och anklagade
och hon grät och jag grät.


försöker fundera ut hur jag skall lyckas klara av vintern och livet
hoppet finns där inne någonstans, det är inte så mörkt som förut
men förtvivlan drabbar mig ändå

om att släppa taget

Jag har förr vart en expert på att älta saker. Jag har låtit dåliga saker, energikrävande saker suga sig fast på mig som om jag vore en svamp.
Låtit händelserna blivit små elaka blodsugande myggor. de har livnärt sig på mig. på min egen osäkerhet. de har pumpat mig med sitt gift och ju mer jag ältar desto större blir de.
blodsugande mygg.


men det där håller på att släppa. jag har färre mygg på mig. 
mitt blod är inte lika gott. för jag har inte lika mycket ångest längre, när något händer i mitt liv som kan dra ner självkänslan och självförtroendet.
de sticker mig, jag viftar till och sen är de borta.


häromdagen var en sådan dag, då allt gick åt fanders, på alla sätt och vis. jag hade kunnat välja att dra in alla andra livshändelser också, så att den dagens händelser hade blivit ännu en stor blodsugare.
men jag valde att tänka som så, att okej, det som hände hände, jag gjorde mitt bästa just då och jag överlevde. det var då. nu är nu.
och vips, så kändes dagen så mycket lättare. jag tog till mig det som hände, tar med mig händelserna i framtiden, men på ett annat sätt. 
inte som blodsugande myggor som tar energi och självkänsla.


nej mer som små knoppar, som kan växa och breda ut sig till en blomma, där jag i min egen vilja och livskraft kan hantera livets händelser. 


idag är jag trött, ledig, men spirande.
puss på er fina!

At home

Höstpyntning just nu: