Lurigt väder och luriga tankar

det har regnat nästan oavbrutet i tre dagar här nu, idag blåser det mindre, men är fortfarande bara 5 plusgrader ute.
Inombords frodas tankar och känslor som jag VET inte är bra för mig, men ändå, så tar den där lilla lilla luriga rösten över. Jag säljer kläder som jag tror jag ser för tjock ut i, minskar på matintaget "omedvetet", klämmer och känner och bannar och bränner.
Hittade det här inlägget, och BAM! så slog det mig, att vad sjutton håller jag på med! På den bara igen, samma sak, om och om igen, glöm inte bort att prata med ätstörningen, för dialogen, motargumentera, inte bara försöka tysta eller ignorera.
För den finns där, den är lika verklig som vädret, men lika verklig behöver inte betyda att den skall få ta plats.

"kiss"

"kyss mig själv och kram, var snäll och vänlig, kroppen har inte gjort mig något ont!"

Ebba och Didrik

Jag tittar på Ebba och Didrik på svt play och gråter och värken i hjärtat träffar så rätt och så innerligt och så djupt.
Lyssnar på Kaj Husell när han står på stranden och säger till Didrik:

" Smärtan är en del av glädjen, precis som natten är en del av dagen. Man kan inte gå omkring och låtsas som om natten inte finns bara för att man är mörkrädd. NÄ!"

Lördagsfunderingar

Kollar på På spåret. En kvinna svarar på frågan: vet man varför han skar sönder tavlan? -han hade taskig barndom.
Då slog tanken mig att det är inget man kan skylla på. Det vekar som om det ligger i tiden att se tillbaka på barndomen och sedan på något sätt använda den som ursäkt till varför man är som man är. Klart att den formar en. Jag hade turen att få ha en barndom, även om den har påverkat mig på ett sätt som gör det svårare för mig att leva så som jag önskar. Men jag har turen att ha en barndom, där jag kan plocka ut bitar som passar mig, där jag kan se på bitar som inte passar mig, värderingar som inte är mina, mönster som jag kan titta på, välja att följa eller välja att bryta. En livslång uppgift. Och jag har även turen att nu få ha ett spännande, mer och mer öppet och fint förhållande till mina föräldrar.

Ps. Uppdatering: självklart finns det ju de som har fruktansvärda upplevelser från sin barndom! Men mina funderingar var som så att man kan välja hur man hanterar och hur man beter sig och hur man ändå är en egen person, med allt bagage man har. Som min mor skrev att också bli medveten, det är först då man kan göra val. Ja, tankar och funderingar snurrar och det finns flera olika aspekter.

om att släppa taget

Jag har förr vart en expert på att älta saker. Jag har låtit dåliga saker, energikrävande saker suga sig fast på mig som om jag vore en svamp.
Låtit händelserna blivit små elaka blodsugande myggor. de har livnärt sig på mig. på min egen osäkerhet. de har pumpat mig med sitt gift och ju mer jag ältar desto större blir de.
blodsugande mygg.


men det där håller på att släppa. jag har färre mygg på mig. 
mitt blod är inte lika gott. för jag har inte lika mycket ångest längre, när något händer i mitt liv som kan dra ner självkänslan och självförtroendet.
de sticker mig, jag viftar till och sen är de borta.


häromdagen var en sådan dag, då allt gick åt fanders, på alla sätt och vis. jag hade kunnat välja att dra in alla andra livshändelser också, så att den dagens händelser hade blivit ännu en stor blodsugare.
men jag valde att tänka som så, att okej, det som hände hände, jag gjorde mitt bästa just då och jag överlevde. det var då. nu är nu.
och vips, så kändes dagen så mycket lättare. jag tog till mig det som hände, tar med mig händelserna i framtiden, men på ett annat sätt. 
inte som blodsugande myggor som tar energi och självkänsla.


nej mer som små knoppar, som kan växa och breda ut sig till en blomma, där jag i min egen vilja och livskraft kan hantera livets händelser. 


idag är jag trött, ledig, men spirande.
puss på er fina!

funderingar

Jag har funderat mycket på en sak jag hörde på senaste yogapasset jag var på.
Det var en kvinna som jag kände var lite too much för mig, hon var väldigt utåt och lovordade yogan så till den milda grad, att man hade lika gärna kunnat byta ut yoga-ordet mot t.ex alkohol, knark, gud, vad som helst. Finner inte ordet just nu, som jag letar efter, men det kändes så fel.
Att bli så "frälst".
För mig handlar yogan inte alls om att bli lyckligare, bli gladare, bli lättare. Det är bara en positiv sidoeffekt.
För mig handlar yogan om att jag börjar lyssna till min kropp. Börjar acceptera allt som har med mig och min helhet att göra.
Börjar finna en balans i känslorna. Där ALLA slags känslor får plats. för jag är inte mina känslor, jag är så mycket mer än det.
då jag slipper "bli tvungen" att bara endast känna lycka.

Att göra som hon gjorde, lägga sin lycka i händerna på lyckoruset som kom efter yogapasset, hon beskrev det inte ordagrant så, men jag tolkade det som ett lyckorus, känns så fel för mig.
som om man missbrukar yogan. så som man kan missbruka andra saker för att enbart få känna lycka, rus och pirr. som gör att man glömmer de andra sidorna som kommer med livet.
som gör att man glömmer att acceptera.

är jag ute och cyklar i mina tankar?

en påminnelse till mig själv

Det viktiga är inte ATT du gör saker
det viktiga är HUR du gör dem.

En mycket klok man höll ett klokt tal igår.

Igår kväll avslutades dagen först med detta fantastiskt roliga och oerhört kloka och träffande tal och sedan med världens hemskaste åskoväder.
Blixtrarna spreds över hela himlen, vi satt på balkongen i mörkret och tryggheten och förfasades och förtjusades av detta skådespeleri. Det lät ibland som om himlen rämnade mitt itu. Jag ryser när jag tänker på det.

Hipp hurra

Idag firar jag. att jag överlevde dagen igår.
det var en utmaningarnas dag, och det är ett under att jag inte lade mig ner och dog.
Min kräkfobi fick sig en utmaning gånger tre. Jag råkade på två kräkrum på hotellet där jag städar. som tur är slapp jag ta det, men fick bära kräkiga lakan ner till tvättförrådet. Då brast det, jag fick rusa iväg och gråta.
Och jag hatar att börja gråta inför andra, det hade kunnat sluta med att jag fick gå hem med major ångest.
Men jag stannade, red ut den värsta ångesten, grät färdigt, klarade det, fortsatte städa och fick gå hem.
Kollade på film på kvällen. Vad tror ni händer i filmen?
Jo, de spyr såklart. Hjärtat skenar iväg, ångesten rusar på, men jag tittar vidare.
Jag är stolt och förundrad över att jag klarade detta. över att jag klarar av att berömma mig efteråt för att jag stannade kvar.
så.
idag firar jag. förändringen som sker. 
mina egna val. att jag styr över mitt liv.
firar med svenska jordgubbar, yoghurt, croissant och kaffe på balkongen med kärleken, solen skiner och det är ca 28 plusgrader, det är som om jag belönats med en medelhavssemester!!

Ps. hur gör ni när det händer något på jobbet som är extra jobbigt och känslosamt? för det måste väl hända någon gång? 

Dokumentären

Jag såg sista halva av den här dokumentären igår kväll:

http://svtplay.se/v/2426787/dox/det_goda_livet

Den var oerhört sorglig och vemodig och jag vet inte, kan inte sätta ord på känslan. 
Kvinnan tog inget ansvar what so ever för sitt egna liv, hon lade allt ansvar på sin stackars mor. Kvinnan som är 56 år, har nog inte hört talas om att vara förare framför ratten på livets väg. 
Den är helt klart sevärd!!

Upprörande

Sånt här gör mig så upprörd, när barn blir begränsade i sina valmöjligheter av vuxnas kategoriserande.
Läs intervjun HÄR om Egmonts nya "tjejiga" och "killiga" tidningar och
vill ni skriva på ett upprop för att de skall dra in tidningarna och sluta begränsa barnen så kan ni göra det HÄR. 

Come si comme sa eller AAAATAAACK!

Ätstörningen säger: Hon är fet som en elefant. Stor och otymplig. ÄCKLIG. 


Jag säger: Jag är en lagom kvinna i mina bästa år, precis där jag skall vara just här och nu. Jag är fin som jag är, min kropp är min boning, den skall jag vara rädd om, den skall hålla i många år till ( förhoppningsvis)


Ätstörningen säger: ät inte mer nu, du blir ett svullo.

Jag säger: Jag äter för att överleva. Jag vill njuta av min mat. 
Jag är glad över att jag har förmånen att kunna välja någorlunda bra matvaror. 
Jag är glad över att ha tänder att tugga med. Jag blir inget svullo. 

Och skulle jag bli det, så var det det jag var ämnad till att bli här i världen. 

För jag är alltid på den plats jag skall vara, i den skepnad jag skall vara, just här och nu.

Ätstörningen säger: Du kan ju inte ha de där kläderna, ser du inte MAGEN?? 


Jag säger: Jag ser magen. Tur att jag har en mage. 
Annars hade jag varit bra kort. ben, axlar, nacke och huvud. Det hade sett lite lustigt ut. 
Jag har precis vilka kläder jag vill ha på mig. Tajt om jag känner för det, som framhäver just min fina kvinnliga härliga figur. Löst om jag känner för det, inte för att dälja, men för att det är bekvämt.


SÅ DET SÅ!

Blusen, jättegammal från H&M.

Brallorna, gamla från Gina.

Att ta tillvara på det man har.

Jag tycker inte om att behöva slänga mat.
Inte alls.
Så jag försöker att ta tillvara på bästa sätt.


Till exempel en halvgammal yoghurt, inte för gammal för att äta, men jag tröttnade på den rinniga konsistensen och ville ha min vanliga mezeyoghurt till frukost.


Då tog jag det som fanns kvar av den rinniga yoghurten, värmde den till fingervärme med lite créme fraîche ( höftade) och lät den sedan silas genom dubbla kaffefilter över natten.
Smaksatte den ena ostgeggan med krossad rosépeppar och paprikapulver och den andra med färsk gräslök och timjan.
Mums fillibabba med hemmagjord färskost!

En viktig och intressant läsning

Klicka er vidare här för att läsa om hur det är på väg att bli förbjudet med naturläkemedel inom  EU.
Läs artikeln, klicka vidare på länken i slutet på artikeln och skriv på för petitionen för att stoppa dem!

Menskopp

Nu har jag beställt hem en sådan där menskopp. Jag är jättespänd på hur det kommer att fungera.

Någon som har testat?

Ett mycket brådskande ärende!

Hörrni, fina Lotta på Drömma, har fått allergi och behöver två hem åt två katter med det snaraste!!
Så tag en titt på länkarna här nedanför och blir ni kära så slå till!
Själv är jag mer en hundmänniska...

Sockret

Dylan

Citat

Snubblade över ett citat på facebook, vet inte den riktiga källan dock.


 "Det är omöjligt, sa tvivlet... 

 Det är farligt, sa rädslan... 

 Det är onödigt, sa förnuftet... 

 Prova ändå, viskade hjärtat".






Jag tar med mig det idag, och tänker så här:
hjärtat viskar: det gör inget om du misslyckas, inte kan, eller vad som helst, jag lovar, jag slår för dig ändå. puss.

Om rädslor och att släppa taget

Jag var på cranio sacral i torsdags hos en fantastiskt klok och varm kvinna.
Det satte igång en hel massa funderingar, som ännu inte funderats klart på. Men jag är på god väg.
Fick frågan Vad är det jag är så rädd för?


Kroppen håller så hårt i min rädsla, att jag inte ens själv vet längre vad jag är rädd för. 
Det har spridit sig till allt i stället. Jag är rädd, konstant rädd. 
Rädd för människor, rädd för döden, rädd för sjukdom, rädd för baciller osv osv.
Men grundrädslan? Ingen aning. 
Jag tänker mig att skriva ner i en tabell, vad jag är rädd för, varför jag är rädd för det, och varför jag är rädd för det osv. 


T.ex Jag är rädd för att inte duga.
Varför det?
För då tycker ingen om mig.
Varför är jag rädd för det?
Stenåldershjärnan säger då, att de som inte tycker om mig kan ju bli hotfulla.
Och då blir jag rädd för att de skall ha ihjäl mig.
Helt absurt. Men nästan så är det.
Och jag tänker då, om jag går igenom det jag är rädd för på det sättet, så kanske jag kommer närmre grundrädslan, och kan släppa det.


I alla fall så fick jag övningar som jag skall göra hemma i först 10 dagar med daglig uppföljning av kvinnan E.
Sen skall jag helst fortsätta i minst 30 dagar till, för att kroppen skall komma in i "rätt"mönster.
Övningar som går ut på att jag släpper rädslan, släpper taget och bygger upp mig med andra byggstenar. 
För mina byggstenar --> rädsla.
Och det går ju inte att bara träna bort rädslan, så som jag har gjort hittills. Jag behöver ha nya byggstenar att ersätta med. Styrka inifrån.  
Jag skall byta ut grundstenarna, en i sänder.
Genom att stärka kroppen inifrån, inte bara utifrån, inte bara mitt sinne. Stärkt inifrån kommer jag att klara av att släppa rädslan, utan att allt rasar ihop. 
Och det är det jag skall göra med yogan nu. Varje morgon. Innan frukost.


Jag skall ut på skattjakt. Med mission att finna originalritningarna till min kropp.
Hur den fungerar utan att vara ständigt påslag av rädslor och flyktkänslor.
Hur det kändes i avslappnat tillstånd.
Jag är i ständig beredskap och kroppen får inte den minsta tillstymmelse till återhämtning, för den vet ju inte hur man gör längre.
Någonstans finns den där ritningen, och jag skall finna den!

Lånad härifrån

Om självbild och egna val.

Jag håller på att jobba med min självbild ganska aktivt just nu, och använder mig av den här boken till hjälp.


Läste ett kapitel i morse och det stod så här:


"Du väljer ditt liv, så se till att du inte fastnar i tankekedjan >jag har inget val<. Allt handlar om att välja och inse att det är något vi gör hela tiden. 
Den dagen vi till fullo förstår att vi alltid i varje situation har ett val kommer mycket att förändras för många.


Ibland kan valet kännas som mellan pest och kolera. Ibland är alternativen så otänkbara eller jobbiga att vi inte ens tar med dem under valbart.
Då har jag lärt mig att av två riktigt eländiga alternativ, välja det jag inte har provat på tidigare. För om vi bara gör det vi alltid har gjort får vi inga andra resultat än de vi tidigare har fått.
Och känns inte resultaten riktigt tillfredsställande, ja då är det dags att se sig om efter andra alternativ.


Det är när du på allvar inser att du själv skapar ditt liv och att du alltid har en chans att välja som du har öppnat för möjligheter till förändring.


Acceptera att det är du själv som har gjort de val som är orsaken till att du är den du är och fört dig till livet du lever nu. På gott och ont.


Den riktigt goda nyheten är att det även är du som kan göra de val som förändrar ditt liv, din situation till det bättre.
Du är inte fånge i vare sig det förflutna eller i nuet. Din livskvalitet har inte formats av slumpen, tvärtom är den slutprodukten av de val du gjort, både yttre och inre.


Det är hög tid att inse att du alltid har haft och alltid kommer att makten att forma ditt eget liv. Början är att göra tankekedjan > jag har val< till din.

Alla val du gör tar dig närmre eller längre ifrån något."

Mycket intressant läsning tycker jag! Detta är som sagt ett axplock ur ett kapitel jag läste ur Självbildsboken- hitta din kraft.

Troll i solen spricker!

Såg den här dokumentären om SD ikväll, illamående, sorg och förfäran var det jag kände.


Men jag tänker så här, tag ut trollen i solen, då spricker de!




Såg även en dokumentär om fina Cornelis igårkväll. Jättefin var den!

Om känslor och ansvar

Vet ni, det har vart himla spännande det här med att vi gifte oss på nyårsafton i hemlighet. Därför det har vart lite blandade reaktioner ifrån folk när de har fått reda på det. 
Absolut ingen som har blivit jättesur eller nåt sånt, men lite småpikar såklart, och lite besvikna kanske några blev, att de inte fick vara med eller fick reda på det innan.


För en känslig själ som mig har det vart himla bra för mig att få öva mig på att dela upp vilka känslor som är mina/ andras, vilket ansvar jag har om mina känslor och vilket ansvar andra har för sina känslor.


Fantastiskt!


Men mest har det ju såklart bara varit hurrarop och gratulationer.