En lördag

vi samtalar om stugköp, drömmer om Italien, fotograferar knoppar med vattendroppar i närbild och pussas på promenaden. 


får en klump i halsen av gravstenarna vid Kurorten, där små barn ligger begravda sedan kureringen av tuberkolos inte föll väl ut. 


tar vägen in om kusthotellets restaurang, köper ostbricka och rödvin. känns som italien. som semester. 
glittrande blå ögon bakom skäggiga kinder plirar av kärlek mot mig. min fina man. 
allt lugnt och spontant och vilsamt och härligt. 
inget framtvingat, inplanerat, förväntansfyllt. 
(förväntan är bra och fint ibland, men sätter oftast krokben för mig i detta skede av livet)
solen värmer näsorna, tar vägen in om affären och köper strutglass.

inspirerande

Vi har inga tevekanaler hemma.
Men vi har ändå köpt en ny stor fantastisk platt-tv. Vi hade en gammal tjock-tv, fungerade utmärkt, men inga funktioner. så som vi har nu, där man kan koppla in datorn i teven.
Så nu kopplar vi in datorn och tittar på fantastiska dokumentärer från svt:s K-special.
Kika på de här!:


Madame Monet och hennes man, målaren.


Louise Bourgeois- spindelkvinnan

om att släppa taget

Jag har förr vart en expert på att älta saker. Jag har låtit dåliga saker, energikrävande saker suga sig fast på mig som om jag vore en svamp.
Låtit händelserna blivit små elaka blodsugande myggor. de har livnärt sig på mig. på min egen osäkerhet. de har pumpat mig med sitt gift och ju mer jag ältar desto större blir de.
blodsugande mygg.


men det där håller på att släppa. jag har färre mygg på mig. 
mitt blod är inte lika gott. för jag har inte lika mycket ångest längre, när något händer i mitt liv som kan dra ner självkänslan och självförtroendet.
de sticker mig, jag viftar till och sen är de borta.


häromdagen var en sådan dag, då allt gick åt fanders, på alla sätt och vis. jag hade kunnat välja att dra in alla andra livshändelser också, så att den dagens händelser hade blivit ännu en stor blodsugare.
men jag valde att tänka som så, att okej, det som hände hände, jag gjorde mitt bästa just då och jag överlevde. det var då. nu är nu.
och vips, så kändes dagen så mycket lättare. jag tog till mig det som hände, tar med mig händelserna i framtiden, men på ett annat sätt. 
inte som blodsugande myggor som tar energi och självkänsla.


nej mer som små knoppar, som kan växa och breda ut sig till en blomma, där jag i min egen vilja och livskraft kan hantera livets händelser. 


idag är jag trött, ledig, men spirande.
puss på er fina!

italy

Vi for ju på försenad bröllopsresa för två veckor sedan, till Venedig i Italien!
Helt ljuvligt, overkligt och skönt att vara på semester i en stad som känns som ett dockskåp.
Det var över 20 grader varmt, solen sken varje dag, mycket vin, pasta och olivolja inmundigades och kärleken flödade.

Sudden urge for Lost in Translation

lycka

Lyckan är total,
jag/vi har blivit med lokal!!
Jag fick nycklarna i handen för en halvtimme sedan.
nu kan jag börja lasta bort mina gamla målningar, dammsuga och städa och sedan börja ställa i ordning så att det blir en ateljé!
Hipp hurra och grattis mig själv!


Den ligger på samma bostadsområde där vi bor, den är på 40 kvm ( våran lägenhet på 43...)
Det är lyxigt värre att den ligger så nära!

tidig morgon

Klockan ringde 03.30. Jag steg upp 03.45.
Drack lite té och körde ut till landet.
där låg dimman i sjok, älvorna dansade på nästan varenda åker.
Dofterna utifrån trängde in i bilen.
Himlen svagt rosablå.
Klockan 05.00 satte yogan igång.
klockan sju satte ungefär 23 vitklädda yogis, inklusive barn, att sjunga, spela gitarr, trumma och tamburin.
Jag var tvungen att lämna kvart över sju, har en väldigt inbokad lördag.
Men helt fantastiskt.
Utanför råmade en ko, sången inifrån hördes ut på vägen, solen värmde mitt ansikte och det doftade försommar på landet.
I am blessed.

Om att öva

Jag funderar mycket på det här med att allt värderas.
Jag värderar mina känslor, jag värderar min kropp, jag värderar min omgivning.
All the time.


Jag satt och funderade på ett inlägg jag tänkte skriva, om när man mår bra eller dåligt. 
Men då slog det mig, att nu är jag där igen! Bra-dåligt. Tjock-smal. Fin-ful. osv.
Om jag hela tiden värderar mina känslor, så är det inte så konstigt att jag får skuldkänslor mest hela tiden tycker jag.
För när jag är ledsen, trött, känslig, huvudvärk, seg, orkeslös, så värderar jag det till facket Dåligt. 
Och att jag hela tiden har kravet på mig att jag måste fixa det. 
Måste blir glad. 
Måste bli pigg. 
Måste sluta vara så oerhört känslig. Måste ta bort huvudvärken. Fixa fixa fixa. Till det Bättre såklart. ( hör sarkasmen)


Och tvärtom, jag berömmer mig, tänker att nu mår jag Bra, när jag är glad, lycklig, pigg, påhittig.


Inlägget jag tänkte skriva handlade om att det är så viktigt att prata om alla känslor, bra eller dåliga.
Men jag får omformulera mig, tänka om, styra in hjärnan på hållet där ingenting värderas, utan bara Accepteras.
Så, det är oerhört viktigt, tror jag, att vi pratar om Alla våra känslor, händelser och upplevelser, utifrån oss själva, för att det skall bli lättare att hantera och acceptera.


Eller kan det vara så enkelt att jag inte behöver det, utan det enda jag behöver träna på är att acceptera helt själv? 
Men för att jag skall kunna acceptera mina egna känslor och upplevelser genom livet, kanske jag behöver se andra göra det också? 
Att få höra hur de gjorde, hur de tränar på sin acceptans?
Att vi alla hjälps åt med att lägga undan alla väderingar och fackindelningar. 


Och kan det vara så, att om jag tar bort tanken att jag måste må Bra, så släpper kravet på att hela tiden fixa till, rätta till, ordna upp, ta mig i kragen?


Men det är som det alltid är, den enda jag kan förändra är mig själv.
Så jag börjar där. 
Att notera min känsla idag, utan att värdera den till facket Dåligt.
Jaså, är det du som är här idag. 
Okej.
Hej ångest. Hej tårar. Hej känslosvall. Klappar lite på huvudet. Gör en meditationsövning som hjälper känslorna att stabiliseras.


Och när jag har sagt hej, sett och hört, hjälpt kroppen på traven med meditation, så kan jag släppa. 
Jag behöver inte få ångest över att jag har ångest.
Jag kan istället låta känslan komma och sen åka iväg i en luftballong, svävandes över mitt huvud, för att sedan försvinna högre upp och iväg.
Den var blå. Och rund. 
Luftballongen.

Ps. Jag ser att jag till och med har en tag för inlägg, som heter Må bra. Som jag höll på att lägga detta inlägg i. Haha. Ds.

Morgonyoga för själen

Idag steg jag upp klockan 04.30 för att åka och hämta en kompis och sen åka på sadhanayoga klockan 06.00.
Stor blodröd sol steg ur himlen.
Tranorna skriade på åkern.
Vinden fläktade ljumt.
Besök från USA, Gurudass Kaur ledde yogapasset och vi sjöng mantran i en timme.
Bland annat den här:
I am the light of the soul ( klicka på den blå texten för att lyssna på spotify)


Fantastiskt vacker tycker jag.
Och det var så mäktigt när hon satt och spelade på sitt lilla blåsljudspiano, jag vet inte vad det heter? 
och vi i lilla salen, en gammal skolsal ( lite som i Bullerbyn) lite mer än 20 personer sjunger ur hjärtat.

Fredag kväll

Ensam hemma, maken är på examensfirande. Det är han som tar examen!

Då passar jag på att sysselsätta mig med det här:

Duka med rutiga duken.

Färska räkor, avokado, ägg, majjo och cremé fraîche.

Nu ligger räkorna i magen. Mätt som en plätt är jag.

Jag blickar ut över det här.

Idag var det återigen 20 plus i skuggan hela dagen lång. Rena rama sommaren och det är underbart!

Jag lyssnar på det här och läser Twilight igen. För ungefär fjärde gången. ( man får blunda för den hemska könsrollsuppfattningen, då blir den bra!)

Emotional svängningar hör till i en kvinnas liv-

Tacksamhet.
Tack sam het.
Tack samhet.
Tacksam het.
Tacksamhet.


Idag gick jag på medicinsk yoga imorse. Precis vad min kropp och mitt sinne behövde.
Puss!

AAAAAAAAAAAHHHHHHAAAIIIHAAHHHHAAAAHAAAAAAHHAAAA!!

STORA VÅRSKRIKET!

Dagen spenderades ute på föräldrarnas gård, maken och jag tvättade bilen och städade även inuti.

Vi drack kaffe i pausen och sedan gav vi oss på att tutta fyr på brasan som inte brann för några veckor sedan, när morsan anordnade vårbrasefest.

Den brann som hejsan, men det krävdes mycket arbete för att "mata" den.

Så nu värker det härligt i armar, ben och rygg, näsan har fått fräknar, fågelkören från landet ringer fortfarande i öronen, håret luktar eldrök, valkarna i händerna bränner och ögonen går i kors.

Bättre än vilket gym som helst, enligt mig!

Ledig torsdag som blir till ett glädjepiller!

Hjärtat inlindat i fågelsång, nässelfjärilar och luddiga gröna knoppar.


En ny främmande känsla, på intet sätt dålig.
Ett överflöd, som jag knappt vet vart jag skall göra av. Kanske måste spara? Inför sämre tider? 


Näe, varför i hela fridens namn skall man göra så?! Fast lite är det, som om ifall jag lever ut känslan, så försvinner den och jag får aldrig uppleva den igen.


Ville dansa hela promenadstråket fram, sjöng i huvudet och solen svämmade över inom mig.


Ville smeka varendaste liten växt, alla knoppar, studera in i minsta detalj, allt det begynnande gröna. Lägga mig ner och känna det varmt doftande gräset. Ignorera myrorna. Blunda för de svarta spindlarna..


Log och hälsade på mötande, trots att jag inte vågar. ( man kan ju bli tagen för psykopat eller något, om man ler och hälsar på vilt främmande människor här i Sverige..)
Fick lite förvånade men glada leenden och hälsningar och fniss tillbaka.
Tårar i ögonen, av glädje inför vackra fjärilar och tacksamhet över ljus och varm och välkomnande kram imorse.


Den här yogan alltså. och våren. vad det än är den gör med mig så är det livshärligt och spännande och skrämmande och fint.

Har ni fått ett leende eller gett ett till någon främmande idag?

tre klädesplagg och en hatt

Igår åkte jag till Kupans second hand. Fyndade lite prylar, hade inte kontanter nog, åkte dit idag för att köpa resten, för man får lägga undan grejer i två dagar där!
Då idag hade de fått in nya prylar, så jag blev tvungen att lägga undan igen för jag hade inte nog med kontanter, haha.
Men tre nya klädesplagg har det blivit, en ny hatt, lite pysselprylar och en påskduk.
Det kommer bilder så snart jag har tvättat allt och strukit och tagit foton!
Men den ena grejen är någon form av ponchoblus som ser ut som om den kommer från 70-talet, superspännande snitt!


Jag blir helt galen när jag går in i secondhand/loppis, vissa prylar kallar på mig och jag bara måste köpa dem! Snacka om shopoholic....


Ja, den andra roliga grejen jag kan berätta om som jag pysslat med idag, är att jag har blivit med jobb!
Jag var på en liten intervju idag, och fick beskedet om att jag har fått ett utav två olika vikariat, (men vet inte vilket ännu) jag blev överlycklig!
Det är så meningen! 
Jag slutar skolan i maj, vet inte vad jag skall pyssla med och så dyker två tjänster på mitt sommarjobb upp! 
Jag söker och jag får det. WOW!


Den tredje underbara grejen är att jag har dansat vårdans på mina föräldrars åker, samtidigt som jag plockade årets första vitsippor. Nu står de och förgyller köket.


Imorgon går jag upp klockan kvart i fyra för att åka iväg på sadanhayoga som börjar klockan fem på morgonen. Puh. Sen firar jag att mitt påsklov har börjat med att göra bara precis det jag känner för imorgon, inget inplanerat förutom en ljuvlig brunchdate med mig själv efter yogan!


Jag spirar idag, fullkomligt och totalt. 
Puss!

Ratatouille med firre

Vi lagade en variant på ratatouille häromsistens. Mumsigt värre blev det till ugnsbakad torsk med sesamfröpanering.

Dagens kort

Älskar när allt pekar åt samma håll. Idag tog jag ett ängelkort på morgonen och ett annat kort på eftermiddagen. Och de säger samma saker.

Nu grönskar det

Den allra äldsta och mest nerklippta, bruna pelargonen ger inte upp!

Härligt!

De tar sig efter att jag klippte ner dem, jag ser det nästan från dag till dag hur de skjuter nya skott och blir grönare och grönare!

Nu behöver de snart lite ny jord, jag ville inte göra allt på samma gång med dem. Inte chocka dem!

The man I married

Scenario:


En sen tisdagkväll. Mörkt vardagsrum. Gråtande kvinna.
Mannen kommer in i rummet, frågar:
- Vad gör du?
Kvinnan svarar: gråter.
- Varför det?
Kvinnan berättar och mannen kramar om henne.
Han går tillbaka till köket. I dörröppningen vänder han sig om, skickar en slängkyss och säger:
- Jag botar dig med kärlek.

Om den stora vårstädningen

Hörrni.
Jag vårstädar.
I själ och i kroppen (och lite på fejjan)
Det är mycket gammal lagrad skit som skall ut.
Så just nu orkar jag knappt med mig själv.
håll till godo så ses vi när vi ses. 
Kanske med vårvindarna. 
Att det sveper in lite inspiration. och ork. och nytt tänk. nya perspektiv. nya tankar. nya bilder. eller gamla. Vad som. 
Men inte just nu.
Puss på er.

Anders Stimmer

Music is my drug

Jag älskar filmen Moulin Rouge. Och ännu mer älskar jag låten till eftertexten,
känslan efter filmen och den dramatiska musiken, det gör ont i hjärtat, jag blir hög och lycklig och nere och ledsen på samma gång. Snacka om drog.
Jag skulle inte kunna leva utan musik.


Lyssna på den här