Min favoritjacka

Här kommer bilder på min favoritjacka.
Jag köpte den när jag var på Irland. Gick en sväng i en by ( tror det var Wexford), ramlade in i en liten butik, där hängde denna skapelse!

Jag blev förälskad med en gång! Men så var den lite dyr för min plånbok just då. Så jag fick åka hem. Utan jacka. Så gick det en vecka, jag hade ledig dag igen och åkte tillbaks till byn. Gick in i affären. Och jackan hänger kvar. Och jag hade hunnit spara ihop lite fickpengar. Jackan blev min på stört!

Söndagsutflykt, några dagar försenat...

I söndags så var vi ute på 2:a majutflykt. Vädret var inte så bra i lördags, och jag var seg efter en sen "efterfest" på fredagen. 
(efterfest i detta fallet= jag och min fina vän satt uppe till halv fyra efter att ha gått hem tidigare från dansstället och vi pratade om allt mellan himmel och jord)
Ja, i alla fall, vädret var finare på söndagen. Så vi åkte ut till ett ställe som heter Öströö fårfarm.
Där har de lamm precis vid massa fina bokskogar. Helt underbart! Massa små precis nyfödda lammungar! 

Här inne fanns alla tackorna som lammade, och som precis hade lammat. Jag kan tycka att det var lite hemskt att de var så många i samma boxar, men jag vet så lite om får. De kanske inte har så ont av det och jag antar att det var folk som kontrollerade så att det inte hände de nyfödda någonting. Sen så har de det nog ganska bra där på Öströö tror jag!

Ute i fårhagen.

Jag och min kärlek.

Man fick låna filtar och köpa fika. När man köpte ett "fikapaket" så fick man det nedpackat i en jättesöt picknickkorg och kunde välja vart på vitsippeängen som man ville slå sig ner.

Vi hade en helmysig dag! (trots att det var isande kallt i vinden.)

En lördagsoutfit

Det här hade jag på mig på vårat öppet hus på skolan förrförra lördagen.

artwork by me

La vie en rose

Idag bakar jag bröd till laxburgaren som vi skall göra ikväll och lyssnar på Edith Piaf.
Och njuter av att kunna gå ut på balkongen och lapa lite sol i pausen.

Human

Hon gick där på gatan. dränkt i sin egen sorg. hoppet om mänskligheten var lite förlorat. det hade sakta förlorats, för var dag som gick. 
Hon gick där, försänkt i tankar. och drömmar. de förde henne bort. tillbaka. till naturen. till mänskliga fina möten. till färgglada minnen. tog henne bort från detta gråa. allt detta hatiska.
hon gick förbi mannen med positivet. han som hade stått där så länge hon kunde minnas. 
hade han alltid sett så här hoppfull ut?
han plirade mot henne under den bruna kepsen. det fattades en tand i undre raden.
men just nu. så såg han så levande ut som hon aldrig sett någon förut. 
hon kom fram till, att hon kan inte ändra på någon människa i världen, men idirekt kan hon det. genom att ändra på sig själv.
så hon gick fram, hälsade och bjöd med honom in på Daisy's kondis.


lite mer värme, lite mer empati, lite mer kärlek. till sig själv. till andra. så överlever kanske människan.

En vårdag i maj.

Det är mycket nu. med våren i antågande. och skolan slutar om bara några veckor.
jag har för tillfället slut på inspiration.
det är tomt liksom. helt slut.
så jag tänker bara låta själen vila i allt det vackra, insupa våren och glädjas åt en fin vän som bara blir finare och finare ju längre tiden går. en som man kan vara sig själv med, utan att man ens behöver tänka på att vara sig själv.