Do a little dance

Här om dagen kände jag mig som Baby i Dirty Dancing efter att ha kollat på den två dagar i rad.

Dragonfly

Ikväll har jag lyssnat på det  här och pysslat klart min trollslända.

Liten hustomte gör underverk

Jag parkerade bilen utanför garageuppfarten. Då såg jag skylten. 
"Skomakeri"
Hoppet tändes, jag var ju lite osäker på om han skulle finnas kvar eller inte. Men det gjorde han då alltså.
Jag öppnade dörren, stoppade in huvudet och sa ett osäkert Hallå?
Sträckte in huvudet ännu lite till genom dörröppningen.
Hej.
Sa den mest näpne lille farbrorn. 
Han plirade på mig genom de vita glasögonbågarna.
Han satt och arbetade på en omklackning. Lade ifrån sig skon på skrivbordet. knappt fick den plats bland alla verktyg och pinaler som låg där.
Jag visade mina sandaler, han suckade lite, men på ett bra sätt. Han ser nog en hel del nedgångna skor. Som kommer in för sent. för lagning.
Men han tittade på dem, rotade lite i en skinnbitslåda.
Hittade till sist en liten stuvbit som var i samma färg som mina sandaler ungefär.
Visade mig hur han tänkte att han kunde laga dem. Jag var euforisk redan då.
Jag sa att jag är så glad om jag kan ha dem en sommar till. jag är liksom inte redo att släppa ifrån mig dem riktigt ännu.
Jag frågade lite snällt så där vad han kunde tänkas ta för det hela. för de behövde ju klackas om också sa han.
Ah, du kan få det för en hundring, sa han, lite lagom nonchalant. och jag tappade hakan.


här står jag framför en utmärkt hantverkare, som är jätteduktig på det han gör. Att laga skor.
Han har sitt tillhåll i ett litet garageutrymme hemma hos sig. han är som en liten hustomte.
Men jag tackade och bockade och var så glad så, visste ju knappt hur jag skulle uttrycka min tacksamhet i ord!
Mina underbara gladiatorsandaler, som jag inte har sett på någon annans fot någonsin. 
som har lagats en gång förut. 
som har burits med vördnad förra sommaren, för jag trodde att det var den sista. 
som nu får uppleva ännu en solig sommar. 
glassfikor och skränande fiskmåsar. ljumma sommarkvällar vid stranden. svepande långklänningsyg vid vaderna.
underbart!


och jag skäms inte över att jag blir så fantastisk glad över ett par skor. som kan användas ett år till. minst hoppas jag. för jag har ju letat efter liknande i över två år. men ännu inte funnit några som påminner om mina.


Skorna är färdiga på tisdag. och jag skäms över att betala så lite. tänkte nästan baka något och ge honom det också. för samtidigt så är jag så otroligt tacksam över att det inte kostade en förmögenhet! Jag har ju inte så mycket pengar precis, som studerande.


Så tack, tack, tack, underbara lilla söta duktiga tomtenissehantverkaren!
Tack för att du gjorde min dag!


nu firar jag med att baka en saftig banankaka med dumle i.

Two?

Jag släppte taget alldeles för sent. Men jag har i alla fall släppt. 
Är det mer än Du. har gjort?
har du verkligen släppt taget.
Det kändes inte som det sist.
som är en evighet sedan.
jag har släppt dig nu.
kanske för bara en stund. kanske för alltid.
klyftan blev för stor att kunna bygga över. 
och hur skönt det än är att släppa taget och slippa bli sårad. 
så är det sorgligt. 
det smärtar.
det är sorgligt att ett du&jag inte finns längre.
jag har hittat mig nya du&jag, men det är inte samma. inte alls. 
klart att det inte blir exakt. men ändå, någonstans finns det väl något? som är liknande?
kanske inte. 
för vårat var stort.
kanske det största.

Helgen som gick

Puh, det har vart en pärsig helg. Fullt ös.
Nu är jag trött. Men mycket nöjd!
Vernissaget var jättebra, massor med folk och fint och trevligt.
Jag har fått sålt två tavlor den här helgen! Hurra! 
Så detta blir svaret på några kommentarer från föregående inlägg, det har gått bra och tack så mycket för era kommentarer! 
Det är alltid lika kul när någon lämnar ett spår!


I vecka skall jag även ha en utställning i korridoren i skolan, med fler tavlor än de som var på vernissaget. Men nu är det ju endast till för de som går på skolan.
Fast pirrigt ändå, att hänga rätt och så är lite klurigt.
Då är det bara att andas och tänka att det blir som det blir och i slutändan blir det säkert bra.


Nu är jag mest trött som sagt. Lite vimsig i huvudet tror jag. Lite tom också.

Vernissage

Ikväll är det vernissage på skolan, det är min första utställning någonsin och jag ser fram emot det! Det skall bli spännande och kul och trevligt och kanske tröttsamt men det gör ingenting.

Sånt jag skulle skriva om natten på en glasveranda i ett hus.

Utanför fönstret surrade en ensam humla. 
Hon öppnade den ena rutan lite till. lutade sig ut och kände doften av nyvakna rosor. Nyduschade av dagg. 
Vårmorgornarna var de bästa. tidigt tidigt, precis i gryningen. 
När allt sakta sträckte på sig och vaknade till liv.
Då kände hon sig som mest levande. 
Då gjorde det som mest ont. fast på det där lite härligt smärtsamma "åh, vad det är vackert"sättet.
Då var allt möjligt.
En vindpust drog tag i den lätta gardinen. Lockade den med sig ut. lekte lite.
Hon lät den hållas.
Efter ännu ett djupt andetag konstaterade hon kvavheten som låg i luften. Spanade ut till höger mot horisonten. Där var de blåsvarta molnen på väg in över land. Mullret varnade dovt om vad som skulle komma.
Humlan var borta. Hade väl sökt skydd någonstans. 


När den första regndroppen föll på fönsterrutan i köket pep kannan att tevattnet var klart.
Hon knöt morgonrocken lite hårdare runt midjan och lyfte kannan från den ensamma plattan. 


Med tekoppen värmande i händerna slog hon sig ner i fåtöljen. 
Den som var favoriten. 
Den som vette ut mot havet. Här hade hon uppsikt över halva delen av trädgården och bakom den, nedanför klipporna och ut mot horisonten, vette havet. Som nu var i uppror. 
Stora vita gäss krusade ytan. Hårdare och större. 
Det knakade lite i knutarna. 
Men hon kände sig trygg. De gamla väggarna hade stått pall för mycket under åren. 
Nog skulle de hålla för det här också. 
Nog skulle de omfamna och värma sitt innehåll. 
Hon, fåtöljen, tekoppen. De gamla böckerna i hyllorna. Koffertarna med avlagda kläder. Skrivbordet uppe i sovrummet. Badbaljan i köket. Minnena som vilade i väggarna.
Ja. här var hon trygg.