Bort från betongen, bort från reklamen, samhället, allt.
Den där tanken infinner sig, att om jag bara hade det så, så skulle jag bli lycklig. Den där tanken, som behöver få infinna sig ibland, men som ändå inte är riktigt okej, för jag vet, att det är ju inte så.
När jag ser på Downtown Abbey, så längtar jag till England.
Till fler slott.
Till gårdar och societies. Där det finns gemenskap, så som jag tänker det i alla fall. Sammanträden, möten, symöten, what ever.
Frisk luft, livet, utrymme, parker, skrymslen att gömma sig i ute i naturen.
Jag försvinner här i betongen. I allt det gråa. I alla måsten, och krav. Jag finner liksom ingen mening med någonting.
Och då längtar jag bort. till det ställe där man tänker mindre och är mer.
en sån dag idag. och det är okej.
4 kommentarer:
Förstår vad du menar, så där kan jag oxå känna det ibland. Att jag vill fly bort, till något annat som känns mer äkta & på riktigt. Bort från stressen och pressen i dagens samhälle. Fast sedan vänder det och allt känns bra igen, hoppas att det gör det för dig med. Kramar
det ÄR okej. skickar en bloggkram. och det där downtown abbey, är det bra eller? kanske måste kolla...
Mintekopp, ja, det brukar vända för mig med.:) tack! kram
Linda, tack och kram tillbaks. jaa, jag gillar det mer och mer för varje avsnitt som går! intrigerna, kläderna, miljöerna, lady Sybil som slåss för kvinnornas rösträtt.
Jag vet precis vad du menar! Brukar också känna så. Landet, kläderna, naturen, allt! men lite i taget kan man nog bit för bit peta in mer och mer av det i sin vardag :) kram!
Skicka en kommentar