Det kändes redan i slutet på januari, nu börjar den stora längtan. efter våren. överallt, på bloggar, bland människor jag känner, i tidningarna, hos mig.
Jag har längtat och längtat.
Igår hade det snöat i ungefär tre dagar här i stan.
Jag tog en promenad på eftermiddagen, och orken att längta efter våren är borta.
grådiset låg tungt över staden, känslan av tomhet infann sig.
kände inte vemod, inte bitterhet, inte glädje, inte hopplöshet, inte någonting.
bara tomhet och orkeslöshet inför att fortsätta längta efter våren.
idag är luften lite lite lättare, ca fem plusgrader.
men fortfarande grått och mulet.
så jag fortsätter min icke längtan efter våren.
jag tittar på gråheten. går på promenad ändå.
och njuter av luften som den är, inte genom att hoppas och längta efter annan luft.
den kommer väl. tids nog. men just nu.
orkar jag inte annat än att bara smälta in i det gråa och disiga. väntan fortsätter utan mig.
1 kommentar:
Jag kan inte låta bli att längta, särskilt inte de dagar då det är fint väder. Fast jag är förstås hopplös optimist :)
Skicka en kommentar