En ny främmande känsla, på intet sätt dålig.
Ett överflöd, som jag knappt vet vart jag skall göra av. Kanske måste spara? Inför sämre tider?
Näe, varför i hela fridens namn skall man göra så?! Fast lite är det, som om ifall jag lever ut känslan, så försvinner den och jag får aldrig uppleva den igen.
Ville dansa hela promenadstråket fram, sjöng i huvudet och solen svämmade över inom mig.
Ville smeka varendaste liten växt, alla knoppar, studera in i minsta detalj, allt det begynnande gröna. Lägga mig ner och känna det varmt doftande gräset. Ignorera myrorna. Blunda för de svarta spindlarna..
Log och hälsade på mötande, trots att jag inte vågar. ( man kan ju bli tagen för psykopat eller något, om man ler och hälsar på vilt främmande människor här i Sverige..)
Fick lite förvånade men glada leenden och hälsningar och fniss tillbaka.
Tårar i ögonen, av glädje inför vackra fjärilar och tacksamhet över ljus och varm och välkomnande kram imorse.
Den här yogan alltså. och våren. vad det än är den gör med mig så är det livshärligt och spännande och skrämmande och fint.
Har ni fått ett leende eller gett ett till någon främmande idag?
6 kommentarer:
Åh. Du bara kvittrar. Jag känner glädjen och energin ända hit! :)
Kram du fina!
Åh vilken energiboost att läsa ditt inlägg! Yoga, ljus, vår och lite värme - ja det gör något med oss människor! Spara inte på den där energin för ju mer du använder den, ju mer nyproducerar du samtidigt ;)
Vilket underbart glatt och härligt inlägg! Man blir liksom alldeles sprudlande lycklig själv, du smittar av dig :)
Jag har lett mot en hel del främmande idag, det brukar jag se till att försöka göra så ofta som möjligt.
Vilken söt blogg du har! Gillar verkligen klänningen på din header.
underbart!
Ja faktiskt! Tänk vad ett leende smittar :)
Skicka en kommentar