Come si comme sa eller AAAATAAACK!

Ätstörningen säger: Hon är fet som en elefant. Stor och otymplig. ÄCKLIG. 


Jag säger: Jag är en lagom kvinna i mina bästa år, precis där jag skall vara just här och nu. Jag är fin som jag är, min kropp är min boning, den skall jag vara rädd om, den skall hålla i många år till ( förhoppningsvis)


Ätstörningen säger: ät inte mer nu, du blir ett svullo.

Jag säger: Jag äter för att överleva. Jag vill njuta av min mat. 
Jag är glad över att jag har förmånen att kunna välja någorlunda bra matvaror. 
Jag är glad över att ha tänder att tugga med. Jag blir inget svullo. 

Och skulle jag bli det, så var det det jag var ämnad till att bli här i världen. 

För jag är alltid på den plats jag skall vara, i den skepnad jag skall vara, just här och nu.

Ätstörningen säger: Du kan ju inte ha de där kläderna, ser du inte MAGEN?? 


Jag säger: Jag ser magen. Tur att jag har en mage. 
Annars hade jag varit bra kort. ben, axlar, nacke och huvud. Det hade sett lite lustigt ut. 
Jag har precis vilka kläder jag vill ha på mig. Tajt om jag känner för det, som framhäver just min fina kvinnliga härliga figur. Löst om jag känner för det, inte för att dälja, men för att det är bekvämt.


SÅ DET SÅ!

Blusen, jättegammal från H&M.

Brallorna, gamla från Gina.