Han ville få vara ifred, men hon visste att den här gången skulle han inte komma tillbaks.
Inte för att äta, inte för att älska, inte för att gråta, inte för att tigga.
Det hade inte sagts med ord, men det var en tyst överenskommelse mellan två rastlösa själar.
Regnet smakade salt, havsregn?
Nej, tår-regn.
Han fick hennes tårar. Han fick hennes kärlek. Men han kunde aldrig få henne.
Hon hade nog inte ens sig själv ännu.
Var inte ens säker på att han någonsin begärt mer än det han fick heller. Fast hon hade nog önskat att så var fallet.
1 kommentar:
Jag läser och njuter, du har talang tjejen!
Skicka en kommentar