det var en utmaningarnas dag, och det är ett under att jag inte lade mig ner och dog.
Min kräkfobi fick sig en utmaning gånger tre. Jag råkade på två kräkrum på hotellet där jag städar. som tur är slapp jag ta det, men fick bära kräkiga lakan ner till tvättförrådet. Då brast det, jag fick rusa iväg och gråta.
Och jag hatar att börja gråta inför andra, det hade kunnat sluta med att jag fick gå hem med major ångest.
Men jag stannade, red ut den värsta ångesten, grät färdigt, klarade det, fortsatte städa och fick gå hem.
Kollade på film på kvällen. Vad tror ni händer i filmen?
Jo, de spyr såklart. Hjärtat skenar iväg, ångesten rusar på, men jag tittar vidare.
Jag är stolt och förundrad över att jag klarade detta. över att jag klarar av att berömma mig efteråt för att jag stannade kvar.
så.
idag firar jag. förändringen som sker.
mina egna val. att jag styr över mitt liv.
firar med svenska jordgubbar, yoghurt, croissant och kaffe på balkongen med kärleken, solen skiner och det är ca 28 plusgrader, det är som om jag belönats med en medelhavssemester!!
Ps. hur gör ni när det händer något på jobbet som är extra jobbigt och känslosamt? för det måste väl hända någon gång?
7 kommentarer:
Du har min beundran Emmie, för att du tillåter dig att växa, att själv välja, att våga.. Fastän det tar emot, fastän det är ångestfyllt ibland. Processen bildar så en god spiral, som förstärker sig själv, tror jag.
Funderar på din fråga...hur gör jag ? Jag väljer nog oftast att bestämma mig för att klara av jobbiga situationer, för om jag "lämnar över" till nån annan så är ju inte besluten eller valen mina längre..
Därmed inte sagt att man aldrig ska be om hjälp, ibland måste man ju det också !
Kram på dig !
Åh. Men vad duktig du är som möter det! Och klarar det! Jag blir sällan överkänslosam, har nog snarare problem åt andra hållet, får öva mig på att gråta inför andra och så.. Men har alltid beundrat de som kan.
Så duktig och modig du är som möter och tar itu med det jobbiga och svåra.
Jag stöter väldigt ofta på psykiskt jobbiga situationer på mitt jobb efter att jag bytte arbetsplats. Som jag ser det är det bäst att ta itu med situationerna på en gång så slipper man gräma sig över dem i efterhand. Jag försöker att vara professionell i mitt möte med patienter och anhöriga men är samtidigt inte rädd för att visa mina känslor så länge de inte tar över och hindrar mig från att göra ett bra jobb. Alla jag träffar genom arbetet uppskattar att jag är så mänsklig men samtidigt behåller min professionella roll. Fast det är svårt ibland, när någon av någon anledning inte skall återupplivas vid hjärtstopp och dylikt, att bara se på när personen i fråga dör.
Vad duktig du var som övervann din ångest och rädsla! Då ska man såklart fira! Jag kan vara ganska känslig i vissa svåra situationer och visst har det hänt på jobb att jag gråtit inför andra. Jag försöker mest tänka att alla är mänskliga och alla förstår ju, då lägger sig ångesten lite... Sen får man pigga upp sig med något fint :)
Vad duktig du är Emmie, det var starkt gjort. Och modigt att dela med dig av det. Jag läste igenom vad de andra skrivit här ovanför, och jag tror att jag också försöker ta tag i saker på en gång när de kommer, försöka sätta mig över det som är jobbigt och liksom försöka äga situationen. Men självklart kan det ju vara jobbigt ibland, och jag tycker att det är en styrka att kunna erkänna när det är jobbigt och att kunna be om hjälp när det är svårt. Visad mänslighet föder medmänsklighet hos andra tror jag.
Härligt att fira, det var du värd! Kram/Anna
åh vad du är bra! det är inte många som skulle klara det. bra jobbat. nu ahr du gjort det värsta, nu kommer du klara av alla andra gånger. men så komiskt att dom spydde i filmen! unna dig något riktigt fint när du klarar av sånt tycker jag. det är du värd!
tack för all er fina uppmuntran!!!
och tack för att ni delar med er av hur ni möter svåriheter just i jobbsituationer!!
Skicka en kommentar