Jag får ingen ordning på´t. Balansen i kroppen och livet är som bortfluget.
Själen är små små pappersremsor som fladdrar till för minsta lilla och flyger iväg.
Jag kramar om kroppen för att hålla ihop, men ingenting hjälper.
Skall det vara så här svårt att leva undrar jag och gråter igen.
2 kommentarer:
Det är ju det. Svårt. Det gäller att hålla sig grundad bara. Det kommer gå upp igen , tror jag.
Håll i dig, snart är stormen över!
Skicka en kommentar