nu börjar det. krypa in under skinnet. vetskapen om att nu är hösten snart här.
kluven är jag.
vemod. men ändå rusande lycka. för hösten är en favorit. det är det där innan hösten som är så jobbigt.
men så tänker jag att det är ju så att allt har sin plats.även vemodet. för utan det så skulle jag ju inte uppskatta det där andra.
och så länge vemodet får finnas utan den jobbiga ångesten, då är det ganska vackert. om jag kan ta till mig vemodet utan att det blir sorgligt.
funderade idag. över att allt stannar upp under sommaren. pausar. för att sedan komma igång igen, klarare högre luft, vindar som tilltar och drar, färger på rönnbär, björnbär, hösthallon, äpplen, svampar.
bunkra upp inför vintern..
4 kommentarer:
Känner igen det där. Och hösten är ju en start, även om det lätt känns som början till ett slut. Älskar klar hög luft och färgerna. Och de där första dagarna med storkofta och halsduk :)
Tänkte väl det, att det var alldeles snart, måste skaffa mig en månkalender tror jag precis. Vad himlenlens ljuvligt med en alldeles egen ateljé. önskar vi kunde bygga en här på gården..en vacker dag.
och visst är det lite kluvet, månghövdat det där med hösten. hade ångest för den tidigare i sommar, men inte nu, nu har den landat, med allt vad pyssellust och igångsättningar vill säga, boar in mig i huset igen..poesi och regn..
kramar Lycke
åh. Hösten är så fin. Men inte ännu. Vill hålla tag i sommaren en stund till. Måste bara få lite mer sol. Några fler shortsdagar. :)
Jag tror också på fler sensommardagar men visst är det lite extra höstigt denna vecka. Tycker alltid att det känns som igår jag blickade ut från maj över sommaren och klappade mig lite på magen. Sen står man här och sommarvidarnasmeker en plötsligt i ryggen medan vi stegar iväg mot nya dörrar.
Skicka en kommentar