Dagarna som går

tänker jag mycket, utan att egentligen få fatt på tankarna. De är grumliga och sitter mest långt in. Men jag känner det i vinden och i själen, förändringen som är på ingång. Ombyggnationen av mina mönster. Som när jag får ångest efter maten. Då är jag där, med tanken, byter ut ångest mot medvetenhet, tänker att jag vill inte längre ha det så här. Jag äter prinsesstårta med gott samvete, tittar på månen, Venus och jupiter i samma blickfång och drar ett kort från djuren.