När inte solen skiner får man skina lite själv!

My new dress. Från 60-talet.
En kvinna som har sytt den. Hon har även gjort alla knapparna själv. Vilket hantverk!!
Jag älskar den, och kvinnan i vintageaffären sa att det var många som hade prövat den men inte fått på sig den runt bysten. Det är en lycka att ha liten byst ibland, tänker jag då!

Happy Valentine's

Jag gillar inte egentligen så mycket konceptet alla hjärtans dag, det där med konsumtionen som uppstår.
Nej. 
Men jag gillar att sprida kärlek, till nära och till behövande.


Just idag tänkte jag vara lite extra snäll mot mig själv.
Övar på min mindfulness. 
Morgon-yogar.
Äter frukost på golvet på en filt. Hjärnan gillar nya perspektiv.
Pussar extra mycket på min man. 
Njuter av att jag har sportlov. Kanske för allra sista gången i mitt liv.
Tar en promenad.
Tänker fina tankar om mig själv.


Och ikväll skall vi ut och äta. Fast vi låtsas att det inte är för att det är just alla hjärtans dag. Utan vi säger att det är mer för att fira att vi faktiskt är ganska så nygifta.
Jag önskar er alla en underbart fin dag där ute med massor av kärlek och ta hand om er och era nära lite extra idag. ( det borde finnas flera sådana dagar inplanerade i almanackan)

Bilden lånade jag helt fräckt från fina Elsa.

Om rädslor och att släppa taget

Jag var på cranio sacral i torsdags hos en fantastiskt klok och varm kvinna.
Det satte igång en hel massa funderingar, som ännu inte funderats klart på. Men jag är på god väg.
Fick frågan Vad är det jag är så rädd för?


Kroppen håller så hårt i min rädsla, att jag inte ens själv vet längre vad jag är rädd för. 
Det har spridit sig till allt i stället. Jag är rädd, konstant rädd. 
Rädd för människor, rädd för döden, rädd för sjukdom, rädd för baciller osv osv.
Men grundrädslan? Ingen aning. 
Jag tänker mig att skriva ner i en tabell, vad jag är rädd för, varför jag är rädd för det, och varför jag är rädd för det osv. 


T.ex Jag är rädd för att inte duga.
Varför det?
För då tycker ingen om mig.
Varför är jag rädd för det?
Stenåldershjärnan säger då, att de som inte tycker om mig kan ju bli hotfulla.
Och då blir jag rädd för att de skall ha ihjäl mig.
Helt absurt. Men nästan så är det.
Och jag tänker då, om jag går igenom det jag är rädd för på det sättet, så kanske jag kommer närmre grundrädslan, och kan släppa det.


I alla fall så fick jag övningar som jag skall göra hemma i först 10 dagar med daglig uppföljning av kvinnan E.
Sen skall jag helst fortsätta i minst 30 dagar till, för att kroppen skall komma in i "rätt"mönster.
Övningar som går ut på att jag släpper rädslan, släpper taget och bygger upp mig med andra byggstenar. 
För mina byggstenar --> rädsla.
Och det går ju inte att bara träna bort rädslan, så som jag har gjort hittills. Jag behöver ha nya byggstenar att ersätta med. Styrka inifrån.  
Jag skall byta ut grundstenarna, en i sänder.
Genom att stärka kroppen inifrån, inte bara utifrån, inte bara mitt sinne. Stärkt inifrån kommer jag att klara av att släppa rädslan, utan att allt rasar ihop. 
Och det är det jag skall göra med yogan nu. Varje morgon. Innan frukost.


Jag skall ut på skattjakt. Med mission att finna originalritningarna till min kropp.
Hur den fungerar utan att vara ständigt påslag av rädslor och flyktkänslor.
Hur det kändes i avslappnat tillstånd.
Jag är i ständig beredskap och kroppen får inte den minsta tillstymmelse till återhämtning, för den vet ju inte hur man gör längre.
Någonstans finns den där ritningen, och jag skall finna den!

Lånad härifrån

När blommorna vissnar

lite grand, då brukar jag klippa ner dem och dela upp dem i småvaser och koppar och skålar, så håller de lite till!

Brödbak!

Det var jättelängesedan som jag gjorde bröd med grövre mjölsorter och frön, eftersom att de aldrig blir bra. Men nu tog jag tag i saken och skållade de grövsta flingorna, fröna och mjölsorterna först.
Sedan fick det stå i några timmar i rumstemperatur, sedan gjorde jag bröd på det.
De fick ligga till sig till dagen efter, så att rågen verkligen kommer till sin fulla rätt.

Här kommer receptet jag höftade ihop, så allt är på ett ungefär.

2 dl stenmalet rågmjöl

1 ½ dl solrosfrön

1 dl hela rågflingor

½ dl skalade sesamfrön

ca 1 dl grahamsmjöl

ca 2 tsk salt

5 dl kokhett vatten

Häll det kokheta vattnet över mjölblandningen i en bunke, rör om och låt stå i rumstemperatur i ca 2 timmar med handduk över.

25 g jäst

2 dl ljummet vatten

mortlad kummin och anis

½ msk honung

ca ½ msk olivolja

ca 9 dl vetemjöl special

Rör ut jästen i vattnet. Tillsätt skållningen.

Blanda ner alla kryddorna och sedan lite mjöl i taget. Knåda ihop degen, den blir rätt så kletig.

Jäs till dubbel storlek, ca 1h och 10 min.

Knåda lätt på mjölat bakbord, lägg i två smorda formar och jäs under bakduk i ca 30 minuter.

Pensla med uppvispat ägg eller vatten och strö över valfria frön.

Grädda i nedre delen i 250 grader i ca 15 minuter.

Sänk sedan till 175 och grädda i ytterligare 25-30 minuter. De sista minuterna brukar jag ta ut bröden ur formarna och grädda dem på bara gallret, för att de skall få lite gräddyta på undersidan också.

Låt bröden ligga till sig invirade i handduk över natten.

Skållningen gör så att brödet blir mindre smuligt, saftigare och mer hållbart.

Mitt bröd blev lite "blött", jag tror jag hade inne det för lite tid. Så jag ändrade tiden här i receptet till vad jag tror kommer bli lagom.

Den som vågar får se!

Dish-art

En sen kvälls alster:

Flowers makes me happy!