Igår kväll avslutades dagen först med detta fantastiskt roliga och oerhört kloka och träffande tal och sedan med världens hemskaste åskoväder.
Blixtrarna spreds över hela himlen, vi satt på balkongen i mörkret och tryggheten och förfasades och förtjusades av detta skådespeleri. Det lät ibland som om himlen rämnade mitt itu. Jag ryser när jag tänker på det.
1 kommentar:
Jag älskar åska. Fast jag är samtidigt väldigt rädd. På ett fint sätt.
Skicka en kommentar